The year 2017 begins with great uncertainty

The year 2017 begins with great uncertainty

By AM_Juli_2010_-_3zu4.jpg: Armin Linnartzderivative work: Off2riorob (talk) - AM_Juli_2010_-_3zu4.jpg, CC BY-SA 3.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=16354285The German Chancellor, Angela Merkel, said in her New Year speech that Islamist terror is the biggest threat to Germany: – As we continue to live our lives and go to work, we say to the terrorists: you murderers are full of hate, but you will never dictate how we live or how we want to live. We are free, compassionate and open.

Merkel called for mobilization around our established social code and values. How do we identify and neutralize the terrorists? We need the help of other Muslims, who in solidarity with us fight for our open society and reveal the killers. How will we be able to coexist with the decree that only one truth is allowed to prevail? However, Muslims who help us put themselves into a precarious situation. Islam’s ancient canon allows no reform, so they are exposed to the literal interpretation of the Qur’an, which penalizes any deviation, whether Sunni or Shi’a. When will the Islamic equivalent of the Jewish and Christian Reformations be launched?

Is the Western world, in response to Islamist terror, possibly on its way to setting aside centuries-old insights into understanding, tolerance, compassion, reconciliation and respect? Are we in fact facing a new era of (male) make power, in which physical strength replaces reason and sense? Are we going to replace consensual solutions with populist illusions or, even worse, ruler decrees?

Governed by an authoritarian regime that aims to destroy Islamist terror and to eliminate any opposition, the Assad government used nerve gas against its own people, without reprisals from the West. Eleven million Syrians are refugees. About 500,000 have been killed. Elsewhere, another 500,000 Iraqis have been killed since 2003, in the ongoing conflict between Sunnis and Shi’as and various terrorist organizations. The war in Yemen between a coalition led by Saudi Arabia and the Iran-backed Houthi militia, has so far killed over 10,000 people, according to the U.N.

The West’s most powerful countries have lost ground against totalitarian oppression, resulting in horrific abuses in Syria, Iraq and Yemen. In Syria, the Assad regime, buttressed by Putin’s Russia and the mullahs of Iran, has vigorously and ruthlessly cracked down on any resistance from a variety of opposition groups. This variety has proved to be the West’s Achilles heel: a failure to understand the clan and tribe loyalties of the rebel groups, which often include unholy alliances. This lack of insight has been the hallmark of the Western democracies. The West’s open, democratic and humanist society stands against a closed, theocratic and selectively humanistic world view, in which only one truth is allowed to prevail. Perplexity about how to respond to this threat lies at the base of the West’s conflict with large parts of the world which are controlled by the opposite of transparency.

The West has, to borrow from the description of the 17th Century philosopher, Immanuel Kant, gone from immaturity to maturity; a process which the post-structuralist Michael Foucault also sees. But is this maturation only a flimsy version of a good society? Are we not capable of defending our open society, and fighting for our centuries-old ideals against the threat of immature societies?

Yes, we can. When we consider our freedom, which the rest of the world would so dearly like to live in, we understand how favored we are, and that nothing is worth more than defending our democratic and humanist society. Do not let other people’s intolerance kill our tolerance.

Richard Conricus

Article published in Swedish online magazine Tidningen Kulturen 2017-01-02.

År 2017 börjar med stor ovisshet

År 2017 börjar med stor ovisshet

Tidningen Kulturen huvud

Tidningen Kulturen publicerar

By AM_Juli_2010_-_3zu4.jpg: Armin Linnartzderivative work: Off2riorob (talk) - AM_Juli_2010_-_3zu4.jpg, CC BY-SA 3.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=16354285Tysklands förbundskansler Angela Merkel sa i sitt nyårstal 2016 att islamistisk terrorism är det största hotet mot Tyskland: – När vi fortsätter att leva våra liv och gå till arbetet, så säger vi till terroristerna: Ni är mördare fulla av hat, men ni kommer aldrig att bestämma hur vi ska leva eller hur vi vill leva. Vi är fria, medkännande och öppna, säger hon.

Merkel uppmanar till mobilisering kring våra vedertagna samhällskoder och värderingar. Men mördarna finns runt om oss. Hur ska vi identifiera och neutralisera dem? Måste vi inte ha hjälp av andra muslimer som solidariskt med oss kämpar för vårt öppna samhälle och avslöjar mördarna? Hur ska vi kunna samexistera om dekreten om bara en sanning tillåts råda? Men då vi får hjälp av andra muslimer, försätter vi dem samtidigt i prekär situation. Islam´s uråldriga kanon har ännu inte tillåtit reformering och de är därför utsatta för bokstavstrogen tolkning av koranen som bestraffar varje avvikelse, oavsett sunni eller shia trostillhörighet. När kommer islamsk motsvarighet till judisk och kristen reformation?

Är västvärlden, som svar på islamistisk terror, kanske på väg att ignorera hävdvunna insikter om förståelse, tolerans, medmänsklighet, försoning och respekt? Står vi i själva verket inför en ny epok av manlig könsmakt där fysisk styrka kommer ersätta vett och sans? Är vi på väg att ersätta samförståndslösningar med populistiska illusioner eller än värre, härskardekret?

Anförda av auktoritära regimer som i iver att förgöra islamistisk terror och på köpet allt annat motstånd, har Assad regimen utan repressalier från västvärlden använt nervgas mot den egna befolkningen. 11 miljoner syrier är på flykt. Omkring 500.000 syrier har dödats. Även 500.000 irakier har sedan 2003 dödats i den pågående konflikten i Irak mellan sunni, shia och olika terrorganisationer. Kriget i Jemen mellan Saudiarabien ledda koalitionen och Iran stödda Houthi milisen har enligt FN hittills dödat över 10.000.

Västvärldens mäktigaste länder har förlorat mark mot totalitära förtryckarregimers fasansfulla övergrepp i Syrien, Irak och Jemen. Assad regimen understödda av Putins Ryssland och mullornas Iran har kraftfullt och skoningslöst slagit ner allt motstånd från paletten av motståndsgrupper i Syrien. Just denna palett har visat sig vara västvärldens akilleshäl. Oförmögna att förstå rebellgruppernas bakomliggande klan- och stamlojaliteter, som inte sällan lett till oheliga allianser, har västvärldens demokratier på grund av otillräcklig insikt fallit undan för Mellerstaösterns ideologiska signum. Västvärldens öppna, demokratiska och humanistiska samhällsbygge står mot en sluten, teokratisk och selektivt humanistisk världsuppfattning, där enbart en sanning tillåts råda. Villrådighet om att hur bemöta de slutna samhällenas hot grundas på att västvärlden är i konflikt med stora delar av världen, som styrs av motsatsen till öppenhet.

Västvärlden har, för att låna 1700-tals filosofen Immanuel Kants beskrivning, gått från omognad till mognad. En process som även post-strukturalisten Michael Foucault instämde i. Men är mognaden bara en bräcklig version av det goda samhället? Bemäktar vi inte att värna det öppna samhället samtidigt som vi kraftfullt kämpar för våra hävdvunna ideal mot de omogna samhällenas hot?

Visst gör vi det. När vi begrundar vår frihet som övriga världen så innerligt gärna skulle vilja leva under, förstår vi hur gynnade vi är och att inget är värt mer att försvara än vårt demokratiska och humanistiska samhälle. Låt våra ideal neutralisera hat, uppvigling och vidskepliga tokigheter. Stå upp för vårt sekulära samhälle! Låt inte andras intolerans ta död på vår tolerans!

Richard Conricus