“Det finns en strimma av hopp som skulle kickstarta fredsprocessen”

“Det finns en strimma av hopp som skulle kickstarta fredsprocessen”

Kickstart förfredsprocess mellan judar och muslimer

Israeliska valresultatet blev en mardröm för fredsvänner och sekulära israeler. Premiärminister Benjamin Netanyahu var i det närmaste uträknad i fredags, men efter att 99 procent av rösterna räknats står han som valets store vinnare.

Men Netanyahu har ingen egen majoritet. Vågmästarrollen har nybildade partiet Kulano med folkligt populäre Moshe Kahlon. Han har sagt sig vilja ha finansministerposten i vilken koalitionsregering som helst. Blir han erbjuden den av Netanyahu tar han posten.

Men det finns en strimma av hopp som skulle kickstarta fredsprocessen och dramatiskt förändra framtida relationer mellan judar och muslimer.

Om inte Kulano med sina 10 mandat erbjuds finansministerposten eller tackar nej till att ingå i Likudkoalitionen, kan inte Netanyahu bilda regering. President Rivlin låter då uppdraget om regeringsbildning gå till Sionistiska unionen, som tillsammans med Kulano, Yesh Atid, Förenade arablistan och Meretz då får egen majoritet på 63 mandat i det israeliska parlamentet.

Här finns dock ett förmodligen oöverstigligt hinder. Moshe Kahlon har deklarerat att han inte kommer sitta i en regering med Förenade arablistan, som nu fick 13 mandat och är tredje största parti. Situationen påminner om Sverigedemokraternas vågmästarroll i svenska riksdagen. Även SD är tredje största parti.

Skillnaden jämfört med situationen i Sverige är att i Israel och Västasien skulle hela regionens befolkningar dramatiskt komma att påverkas. Sekulära israeler och araber skulle gemensamt ges möjlighet att kämpa för demokrati och fredlig samexistens. Hoten från en växande fundamentalism, oförsonlighet och misstänksamhet skulle på sikt kunna neutraliseras och regionen skulle bäras fram på en ny fredsvåg.

Förra gången sköts den bokstavligen i sank då premiärminister Yitzhak Rabin mödades av en ultraortodox jude 1995.

Nu kan ljuset släckas av Moshe Kahlon. När kommer i så fall hoppets låga åter att kunna flamma upp i regionen?

Välkommen till verkligheten Margot Wallström

Välkommen till verkligheten Margot Wallström

Det måste ha varit pinsamt att som hedersgäst under Arabförbundets möte i Kairo plötsligt bli utfrusen och icke önskvärd. Taktiken om att blidka den wahhibistiska gudomliga diktaturen Saudiarabien med att erkänna Palestina, för att få plats i FNs säkerhetsråd, vägde uppenbarligen tunt, då Wallström hade “fräckheten” att våga anspela på Saudiarabiens allt annat än demokratiska samhällssystem. Det verkar som om nuvarande regering och alla tidigare regeringar varit utomordentligt dåligt pålästa om vad Saudiarabien representerar. Är det ett trendbrott som kan skönjas? Kommer svenska regeringar nu våga stå upp för demokratiska värderingar och exponera förtryckarregimer? Står Hamas och Hizbollah på tur?

Konsekvenserna för svenskt företagande i Västasien kommer bli långtgående och mycket omfattande. Saudiarabien är sunni-islams wahhibistiska nav. Den som har fräckheten att beröra landets 250-åriga kungadiktatur, får “händerna amputerade”, inte bara i Saudiarabien utan även i andra sunni-muslimska länder. Enda som gläds åt den utvecklingen är shia-mullorna i den gudomliga diktaturen Iran, dit svenskt näringsliv (kanske) med Obamas hjälp kan finna ersättningsmarknad. I konsekvensens namn måste dock Margot Wallström även då manifestera sitt ogillande över Irans vidriga gudomliga diktatur och förtryckarregim.

Dessa förtryckarregimer måste isoleras, annars förlängs civilbefolkningens lidande i det oändliga och statsfinansierad global terrorism fortsätter att dränka världen i hat och blod.

Saudi Arabia is said to be the world’s largest source of funds and promoter of Salafist jihadism,[87] which forms the ideological basis of terrorist groups such as al-Qaeda, Taliban, ISIS and others. Donors in Saudi Arabia constitute the most significant source of funding to Sunni terrorist groups worldwide, according to Hillary Clinton.[88] According to a secret December 2009 paper signed by the US secretary of state, “Saudi Arabia remains a critical financial support base for al-Qaida, the Taliban, LeT and other terrorist groups.”[89]

Reports have surfaced that the Saudi government supported the Iraqi insurgency in the 2000s [90].

87. http://www.huffingtonpost.com/dr-yousaf-butt-/saudi-wahhabism-islam-terrorism_b_6501916.html The Huffington Post
88. Walsh, Declan (December 5, 2010). “WikiLeaks cables portray Saudi Arabia as a cash machine for terrorists”. The Guardian (London).
89. “US embassy cables: Hillary Clinton says Saudi Arabia ‘a critical source of terrorist funding'”. The Guardian (London). December 5, 2010.
90. “Saudis reportedly funding Iraqi Sunni insurgents”. USA Today. Associated Press. 6 December 2008. Retrieved 12 October 2014.

Iran‘s Islamic Revolutionary Guards Corps was instrumental in founding, training, and supplying Hezbollah, a group labeled a terrorist organization by the United States, Israel, the Gulf Cooperation Council, and the European Union.

The governments of the United States, the United Kingdom, Israel, and Yemen have accused the previous Ahmadinejad administration of sponsoring terrorism either in their, or against their, respective countries. United Kingdom and the United States have also accused Iran of backing Shia militias in Iraq, which have at times attacked Coalition troops, Iraqi Sunni militias and civilians, and Anglo-American-supported Iraqi government forces.

Former United States President George W. Bush has described the Iranian regime the “world’s primary state sponsor of terror.”[17][18][19]

17. “Blair: Iran sponsors terrorism” CNN
18.  “Sharon calls Syria and Iran sponsors of terrorism” Pravda
19.  “Fighting breaks out in Yemen with Shi’ite group tied to Iran” World Tribune

Svenskt näringsliv har även ett moraliskt ansvar för Sverige som fredsmäklare, demokratins försvarare och värnandet av mänskliga rättigheter.

Hur kan människor som vuxit upp i Västeuropas demokratier ha sådana åsikter?

Hur kan människor som vuxit upp i Västeuropas demokratier ha sådana åsikter?

Sydsvenskan20feb2015

Terrorattentaten i Köpenhamn under helgen är ännu en varningsklocka och Belgiens nyligen hårda domslut mot islamistiska rörelsen “Sharia4Belgium” är en välkommen kursändring och tecken på uppvaknande inför jihadisternas terrorverksamhet i Belgien och rekrytering till IS. 45 gruppmedlemmar dömdes till mellan tre och 15 års fängelse. Dess ledare, Fouad Belkacem alias Abu Imram, dömdes till 12 års fängelse (BBC 2015-02-11).

I Belgien är muslimerna fortfarande i minoritet men i huvudstaden Bryssel är Islam största religiösa grupp och en fjärdedel av stadens befolkning är muslimer. Abu Imram, ledaren för organisationen ”Sharia4 Belgium” hävdade helt öppet i en intervju med CBN 2012:

”Islam är oskiljbart från Sharia. Demokrati är motsatsen till Sharia och Islam. Ett demokratiskt Islam är omöjligt… Omkring år 2030 kommer en majoritet av Belgiens invånare att vara muslimer. Även de otrogna säger så… I Antwerpen är 40% av eleverna muslimer.” (1).

I länder som Sverige, Danmark, England, Holland, Frankrike, Tyskland och Norge agerar motsvarande rörelser för införande av muslimska enklaver med islamiska sharialagar: en lag som bryter mot allt vad väst uppnått sedan Upplysningens uppgörelse med kyrkomaktens dominans.

Vad väntar då Europa? Prästerskapets återtåg till maktens grytor, fast i ny skepnad? För att förhindra denna utveckling måste EU införa en konsekvent informationskampanj, med mål att undervisa invandrare om vad frihet under ansvar innebär och informera om skiljelinjen mellan personlig tro och länders oberoende av religiösa dogmer i den politiska beslutsprocessen, samt inte minst tolerans av oliktänkande och innebörden av religionsfrihet.

En video som borde sätta igång alarmklockor visar hur sunni-muslimer i Norge enhälligt stödjer stening av kvinnor. I videon från Islam Net frågar dess ordförande, Fahad Ullah Qureshi, under en paneldiskussion om ”Islam i media” 2013, de 4.000 församlade muslimerna:

”Hur många av er är överens med de straff som beskrivs i Koranen och Sunna, oavsett om det är döden, oavsett om det är stening för äktenskapsbrott, oavsett vad det är? Om det kommer från Allah eller från hans budbärare, att det är det bästa möjliga straffet för mänskligheten och det som bör gälla i världen? Vem håller med om det?”(2).

I videon framgår att alla höjer sina händer, vilket får ordföranden att komma med följande fråga:

” Allah ho’achbar, är ni alla extremister? … Så alla ni säger att ni är vanliga muslimer …. och att ni alla går till normala sunni-moskéer? … Vad ska politikerna säga nu? … Vad ska medierna säger nu? Allah ho’achbar! … De måste utvisa oss alla från detta land [Norge]” (2).

Men var kommer galenskaperna ifrån? Hur kan människor som vuxit upp i Västeuropas demokratier ha sådana åsikter?
En del av svaret ligger i konfrontationen mellan vad monoteismens gudomliga dekret förmanar och kräver av troende och Europas demokratiska värdegrunder. Islams stränga regler och många muslimers okritiska hållning till dess tolkningar har format invandrare som märkligt nog, även efter sitt sökande efter ett bättre liv i västvärlden, propagerar för de förtryckarregimer de själva en gång lämnat. Islam går i otakt med den kristna världen, som för 250 år sedan lämnade förtryckets bojor då massorna reste sig mot den ärvda makten och präststyrets förtryck.

Saudiarabiens wahhibism är däremot fortfarande vägledande för alla sunni-muslimer. I alla fall har det varit så ända tills IS under kalifen Baghdadi deklarerade ett konkurrerande ”Daesh” kalifat i Syrien och Irak. IS häpnadsväckande snabba framgångar har väckt beundran hos europeiska muslimska ungdomar som i tusental anslutit sig till IS.

Men utvecklingen har också inneburit att Saudiarabiens position som “en härskare, en auktoritet och en moské” är hotad. IS grundas på samma wahhibism, efter Muhammed ibn Abd al-Wahhab allians 1774 med Muhammad bin Saud, men har genom sin bestialiska brutalitet visat prov på att till punkt och prickar följa Koranens dekret:

“Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden” (Koranen 2:191).

Ingen av monoteismens galjonsfigurer (Abraham, Jesus och Muhammed) har lämnat någon egenhändigt nedtecknad text varför hela idéen om gudomliga dekret snarare handlar om retoriskt begåvade personers idéer om hur livet och samhällena skulle kunna gestaltas bättre. Idéerna fann gehör hos massorna därför att de presenterades vid rätt tidpunkt och i rätt sammanhang. Reformrörelser har därefter anpassat doktrinerna till tidens anda och dessutom sedan Upplysningen kämpat för att skilja stat från kyrka, utom inom Islam.

En oroande faktor är att islamska skriftlärda ännu idag motsätter sig reformering av Islam. En av de mest betydelsefulla, Hamza Yusuf, hävdade 2010 under rubriken ”Rethinking Islam reform”:

”En reformerad islam är inte islam, eftersom islam redan från början är reformerad [härstammar från judendom och kristendom]”(3).

Yusuf anser att Islam på sin höjd kan tillåta ”renovering” av doktrinerna.

Det innebär att muslimska reformrörelser som istället för lydnad under sharia-lagar predikar lydnad under europeiska lagsystem bedöms som otrogna. Dess mest extrema och mest bokstavstrogna utövare, Islamiska Staten, har det senaste året visat otaliga prov på hur otrogna behandlas.Trots det attraherar IS´ idéer inte bara sunni-muslimer i Irak och Syrien utan även muslimer från övriga världen och till och med svenska medborgare, vilket är ett underbetyg för svenska politikers konstitutionella förpliktelse att fostra och värna demokratiska ideal hos alla medborgare, oavsett religionstillhörighet.

Gudomliga dekret måste få ifrågasättas. De är ju trots allt skapade av människor för att kontrollera massorna och rätta till de ”misstag” evolutionen gett upphov till. Fanatiker lär sig inte påverkas och allra minst övertalas, varför upplysningsarbetet bör inriktas på att informera vanligt folk, på det att de vänder sig bort från uppviglarna och istället bejakar Bibelns och Koranens kärleksbudskap, fredlig samexistens och respekt för varje persons religionstillhörighet.

1. http://www.cbn.com/tv/embedplayer.aspx?bcid=1509282970001
2. https://www.youtube.com/watch?v=qY17d4ZhY8M
3. https://www.youtube.com/watch?v=qY17d4ZhY8M

Terrorismens ursprung finns i Bibeln

Terrorismens  ursprung  finns i Bibeln

Mot bakgrund av IS explosiva framfart i Västasien ställs frågan om vad islamisterna baserar sin barbarism på? I den politiska korrekthetens namn hävdar många opinionsbildare att IS inte på något sätt representerar Islam. Är det verkligen så? Nej, IS står i själva verket på fast muslimsk grund och följer enbart Koranens dekret, som i sin tur grundas på Gamla testamentet. Men, till skillnad från de båda övriga monoteistiska religionerna, judendom och kristendom, som reformerats och adapterat demokratiska ideal, är islamister fast i underkastelsens dekret (islam betyder underkastelse), så som de kanoniserades för ungefär 1200 år sedan och wahhabismens puritanska tolkning från 1700-talet.

Då shejk Muhammad bin Saud 1744 slöt allians med Sunni muslimen Muhammed ibn Abd al-Wahhab, genom giftemål mellan al-Wahhabs dotter och Sauds son Abdul Aziz, inleddes en avgörande epok för att rena Islam från inre stridigheter och otillbörlig närmande västs reformvillighet av gudomliga dekret. Wahhab formulerade motståndet i en doktrin som kom att bära hans namn. Wahhabismen blev enda tillåtna tolkning av Koranen i länder med Sunni-muslimer. Den gav all makt åt den saudiarabiska kungen under mottot “En härskare, en auktoritet och en moské”.  Shia- och Sufi muslimer och muslimer från andra sekter av Islam bedömdes som otrogna och skulle dödas. Redan 1790 härskade wahhabismen över stora delar av Västasien. 1801 attackerades den heliga staden Karbala i Irak, varvid tusentals shia-muslimer, även kvinnor och barn mördades och Imam Husseins (profeten Muhammeds sonson) helgedom förstördes. Saudiarabiens första historiker, Osman Ibn Bishr Najdi, beskrev massakern: “vi tog Karbala och slaktade och tog dess folk (som slavar), prisad vare Allah, världarnas Herre, och vi ber inte om ursäkt för det utan säger: “till de otrogna väntar samma behandling.”

1818 tog dock det första saudiska rikets epok slut då ottomanska och egyptiska styrkor tillsammans krossade wahhabismen i dess lärdomsstad Dariyah (nuvarande saudiarabiska huvudstaden Riyadh). Men wahhabismen har levt vidare och utgör idag den puritanska teologi som loyalt stöder den saudiarabiska familjen och kungens absoluta makt. Miljarder dollar i oljeinkomster från en oljeslukande västvärld har möjliggjort för kungafamiljen att sprida wahhibismen i den muslimska världen och söka “ena Islam under en röst”.

IS´ wahhibism är identisk med Saudiarabiens, men IS kämpar för upprättandet av ett konkurrerande gränslöst kalifat. Båda riktar sig först och främst till muslimer i arabiska länder men har som gemensamt slutmål hela världen under Islam.

Koranens författare fann rättfärdigande av mord på oliktänkande i den monoteistiska urkunden:

“Så säger HERREN….dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände” (2 mosebok 32:27).

I Koranens omskrivning blev det:

“Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden” (Koranen 2:191).

För en sekulariserad människa är det fullkomligt obegriplig att någon kan följa dessa dekret, men religiös extremism har inga gränser. Shejk Omar Abu Sara uppviglade i november 2014 i Al-Aqsa moskén i Jerusalem till skoningslös masslakt på judar. Han rättfärdigade uppviglingen med citat ur Koranen och ett Hadith citat:

“Tiden för slakt har kommit. Tiden att bekämpa er har kommit. Tiden för att döda er har kommit. Med Allahs vilja, vi är redo för uppgiften – vi och lojala och trogna muslimer, tillsammans med arméer av det islamiska kalifatet, som kommer att befria detta land från er smuts … Åh Allah, påskynda dagen för slakten av judarna”.

Ovadia Yosef, ultra-ortodox spirituell judisk ledare (död 2013), sa enligt artikel i israeliska dagstidningen Haaretz 2010-08-29:

“Det är förbjudet att vara barmhärtig mot dem [palestinierna] … Man måste skicka missiler mot dem och utrota dem. De är alla djävulska och fördömda”.

Problemets kärna är hur fredsvänner ska kunna förmå tongivande prästerskap inom monoteismen (Judendom, Kristendom och Islam) att överge inhumana dekret om att döda i religionens namn. Om de monoteistiska prästerskapen kunde enas om att utesluta alla hänvisningar i Bibeln och Koranen till mord på oliktänkande skulle religiös terrorism upphöra. För att detta ska kunna ske krävs ett ofantligt informationsarbete om att de gudomliga dekreten i själva verket är författade av människor med härskarideal och har används för att kontrollera massorna. Fanatiker lär sig inte påverkas och allra minst övertalas, varför ansträngningar bör inriktas på att informera vanligt folk, på det att de vänder sig bort från uppviglarna och istället bejakar Bibelns och Koranens kärleksbudskap, fredlig samexistens och respekt för varje persons religionstillhörighet.

Religionsfrihet och gudomens diktatur

Religionsfrihet och gudomens diktatur

Innebär religionsfrihet att vi förutsättningslöst måste acceptera gudomens diktatur? Oavsett om den kallas judendom, kristendom eller islam. Är det förenligt med demokratiska värderingar att religiösa diktaturanhängare får härja fritt och att monoteismen i den politiska korrekthetens namn inte får kritiseras och allra minst ifrågasättas? Varför står religiösa ideologier över politiska ideologier, speciellt mot bakgrund av att det i många länder är samma sak? Att sakligt kritisera gudomens diktatur borde tvärtom uppfattas som att värna demokrati och demokratiska beslutsprocesser och har inget med vare sig antisemitism eller islamofobi att göra. Gudomliga dekret måste få ifrågasättas. De är ju trots allt skapade av människor för att kontrollera massorna och rätta till de “misstag” evolutionen gett upphov till.

Gå till botten med religiöst baserad terrorism

Nu är det dags att gå till botten med religiös extremism och religiöst baserad terrorism

Mot bakgrund av den historiska fredsmarchen i Paris och runtom i Frankrike 11 januari 2015, då 3,7 miljoner människor, varav 64 statsmän och kvinnor (förutom USAs president Obama!) demonstrerade för yttrandefrihet och mot islamistisk terrorism, har världssamfundet nu ett utmärkt tillfälle att gå till botten med religiös extremism och religiöst baserad terrorism.

Majoriteten av religiösa fanatiker är inte allmänt kriminella utan agerar utifrån övertygelsen om att just deras tolkning, eller rättare sagt rörelsernas spirituella ledares tolkning av heliga skrifter, är den enda rätta och därför måste bokstavligen åtlydas. De tror verkligen på att en allsmäktig Jahve/Gud/Allah existerar och att guden kräver blind åtlydnad av gudomens diktatoriska dekret. Judendom med sitt lagsystem – halacha – och Islam med sitt lagsystem – shari´a – är därför oförenliga med demokratiska länders konstitutioner. Monoteism är alltså det demokratiska politiska lagsystems raka motsats. Men Judendomen har till skillnad från Islam sedan upplysningen och industrialismens epoker utgjort en integrerad del av västvärlden och utvecklats i takt med den kristna världens humanistiska samhällsutveckling och har knoppat av konservativ såväl som reformistisk Judendom.

Islams integrering i västvärlden är i historisk kontext som jämförelse i det närmaste obefintlig, eftersom de tongivande puritanska muslimska prästerskapen inte tillåtit integrering, vilket inte hindrat enskilda muslimer från att individuellt försöka integreras i västvärldens demokratier. Men de bedöms då lika lite som den sekuläre juden att vara trogen sin religions gudomliga dekret. Muslimen har också i bagaget ett genuint misstroende mot västvärlden efter Kristendomens historiska övergrepp på Islam och kapitalismens exploatering av tredje världen. Följande historiska beskrivning har klara likheter med dagens islamistiska terror:

“Den 15 juli 1099 – efter fem veckors belägring – intog korsfararna Jerusalem. Under de följande dagarna mördade de ett stort antal av stadens muslimer och judar. Därefter insatte de Arnulf av Choques som patriark – kyrkligt överhuvud – över Jerusalem. Den nye patriarken slog hårt ned på präster från andra kristna trosriktningar (Världens historia, 2011-10-17).

Hur kan då problemet med samexistens mellan praktiserande troende och sekulära medborgare lösas?

Eftersom religiös extremism grundar sig på bokstavlig tolkning av gudomliga dekret är det i dessa skrifter problemets ursprung finns, men så även dess lösning.

Föga smickrande för judar och kristna finns urkunden för mord på oliktänkande i Gamla Testamentet:

“Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män. Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder.»” (Andra Moseboken 32:27-29).

I Koranens omskrivning blev det:

Det är Han [Allah] som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro. När Allah har talat behövs inga ytterligare vittnesbörd [48:28]. … Och låt alla förnekare av sanningen veta att ett plågsamt straff [väntar dem] [9:3] Och kämpa mot dem till dess allt fitna [otrohet/misstroende] upphör och all dyrkan kan ägnas Allah. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare][2:193]. O ni som tror, alliera inte er med [vissa – tillagt i den svenska översättningen] Judar och Kristna; dessa är allierade med varandra. De ibland er som allierar er med dessa, hör hemma hos dem. GUD vägleder inte de som överträder [5:51].

Medan en överväldigad majoritet av judar och kristna inte lever enligt Mosebokens dekret, utgör Koranen däremot rättesnöre för islamistiska rörelser som IS(IS), Al-Qaida, Hamas, Islamiska Jihad, Hizbollah, Boko-haram och Taliban. Problemet blir ännu större då dessa rörelser sinsemellan bråkar om vem som förespråkar den rätta tolkningen av Islams läror. Sunni och Shia muslimer träter exempelvis om tolkningen av Muhammeds levnadsregler och Muhammeds citat men också om successionsordningen efter Muhammed. Oenigheten är så stor om vad Muhammed egentligen menade och har sagt (Muhammed var analfabet), att var grupp för sig beskyller den andra gruppen för att vara otrogen Islams rätta lära. Därför slaktar exempelvis IS jihadister (Sunni) i Syrien och Irak utan några som helst betänkligheter sunniter som inte erkänner Baghdadis kalifat i Syrien och Irak (IS).

För en sekulariserad människa är denna barbarism fullkomligt obegriplig, men religiös extremism har inga gränser. Shejk Omar Abu Sara uppviglade i november 2014 i Al-Aqsa moskén i Jerusalem till skoningslös masslakt på judar. Han rättfärdigade uppviglingen med citat ur Koranen och ett Hadith citat (video på conricus.com). Ovadia Yosef, ultra-ortodox spirituell judisk ledare (död 2013), sa enligt artikel i israeliska dagstidningen Haaretz 2010-08-29, “Det är förbjudet att vara barmhärtig mot dem [palestinierna] … Man måste skicka missiler mot dem och utrota dem. De är alla djävulska och fördömda”.

Var det samma bibelcitatet ur Andra Moseboken som låg bakom den nazistiska elitens förintelsekrig mot alla judar? Ansåg sig nazisterna vara de rättfärdiga, eftersom judarna mördades och skingrades av romarriket för 2000 år sedan, och att Gud på så sätt kan uppfattas ha velat visa att judendomen var fel och kristendomen rätt? (Judiska skriftlärda förklarar händelsen som Guds besked till judarna att de inte helt följt gudomliga dekret – inte att Gud tagit sin hand från Judendomen). Kunde inte de skriftlärda judarna som en gång dikterade Gamla testamentet förutse att de “gudomliga dekreten” om att “dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände”, skulle kunna användas mot dem själva?

Problemats kärna är hur fredsvänner ska kunna förmå tongivande prästerskap inom monoteismen (Judendom, Kristendom och Islam) att överge eller i alla fall offentligt distansera sig från inhumana dekret om att döda i religionens namn. Om de monoteistiska prästerskapen kunde enas om att utesluta alla hänvisningar i Bibeln och Koranen till mord på oliktänkande skulle religiös terrorism upphöra. För att detta ska kunna ske krävs ett ofantligt informationsarbete om att de gudomliga dekreten i själva verket är författade av människor med härskarideal och har används för att kontrollera massorna. Enligt min erfarenhet låter sig fanatiker inte påverkas och allra minst övertalas, varför ansträngningarna istället bör inriktas på att informera vanligt folk på det att de vänder sig bort från uppviglarna och istället bejakar fredlig samexistens med respekt för varje persons religionstillhörighet.

Je suis Charlie,

IS och gudomens diktatur

IS och gudomens diktatur

Fanatiska muslimers och islamisters gudomliga diktatur – islamism – är farligare än någon annan modern -ism, eftersom den grundar sig på en övermänsklig och pre-diskursiv vidskeplig övertygelse, som inte kan eller får ifrågasättas. Den är mångfalt värre än proletariatets diktatur (kommunism), fascism och nazism, eftersom de senare är världsliga uttryck skapade av människan, vilka kan och får ifrågasättas. Islamismen är förvisso även den skapad av människan, men med den stora skillnaden att den liksom övriga trosläror inte erkänns vara av mänsklig hand utan skapad av en allsmäktig högre kraft.

IS och andra islamistiska terrororganisationer har dock alla det gemensamma att de grundar sig på den judiska moderreligionens kanoniserade text om att det inte bara är tillåtit utan ett krav från den allsmäktige Yahweh/Gud/Allah att döda otrogna.

“Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände (Andra Moseboken 32:27).

I Koranens omskrivning blev det:

“Och kämpa mot dem till dess allt fitna [otrohet/misstroende] upphör och all dyrkan kan ägnas Allah. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare]” [2:193].

Därför dödades den egyptiske presidenten Anwar Sadat 1981 av en muslim och israeliske premiärministern Yitzhak Rabin 1995 av en jude.

Men skillnaden mellan å ena sidan Judendom och Kristendom och å andra sidan Islam är att Islam inte tillåter nytolkning av den 1200 år gamla korantexten. Men även att medan kristna under 250 år skolats i Upplysningens anda av frihet och tolerans, tätt ackompanjerade och i en del fall även ledda av sekulariserade judar, saknar muslimer detta paradigmskiftes genomgripande förändring av skiljelinje mellan stat och religion. Islam´s 1200 år gamla urkunder (texterna kanoniserade mer än 200 år efter Muhammeds död) utgör fortfarande bas för muslimska värden i Västasiens länder.

Orsaken till motståndet mot väst är bland annat muslimers genuina misstroende mot västvärldens historiskt koloniala och imperialistiska förtryckarregimer, wahhibismens fundamentalistiska tolkning av Koranen, och att dagens inflytelserika muslimer och islamister anser Islam vara den enda sanna religionen.

Gudomens diktatur har under tusentals år bestämt judars, kristnas och muslimers vardag. Den var upphov till korsfararnas barbarism för tusen år sedan, då judar och muslimer mördades. Dagens islamism är som ett eko från gången tid

Den 15 juli 1099 – efter fem veckors belägring – intog korsfararna Jerusalem. Under de följande dagarna mördade de ett stort antal av stadens muslimer och judar. Därefter insatte de Arnulf av Choques som patriark – kyrkligt överhuvud – över Jerusalem. Den nye patriarken slog hårt ned på präster från andra kristna trosriktningar (Världens historia, 2011-10-17)

Den allsmäktige guden är dock med tämligen stor säkerhet ett av människan konstruerat väsen, som genom påstådda gudomliga dekret får människor att agera konformistiskt i akt och mening att skapa ett specifikt gudsbejakande samhälle enligt rigida lagar.

Gudsbegreppet grundar sig av allt att döma på ett för människan inneboende behov av en övermänsklig förklaringsmodell för meningen med livet. Människans idéförmåga har således skapat gudomens diktatur, som under tusentals år kom att kodifiera människors vardag. Först i och med Renässansen men framför allt genom Upplysningen började den ditills rådande världsordningen om gudomligt styre ifrågasättas. Idéen föddes om att skilja religion från samhällets politiska beslutsprocess, vilket till slut kom att resultera i det representativa folkstyrets demokratiska beslutsprocess, befriat från ”gudomliga dekret”. Världens prästerskap förlorade gradvis inflytande över samhällenas utveckling, och gudomens diktatur byttes mot gryende demokratiska statsskick i framför allt västvärlden. Men den nyvunna friheten kunde inte hanteras av alla. Världsliga diktaturer som kommunism (proletariatets diktatur), nazism och fascism föddes. Gudomliga diktaturer lever också fortfarande kvar i bland annat Västasiens fundamentalistiskt muslimska och av islamism genomsyrade stater.

Islamisering och tro på fundamentalistisk Islam kan betecknas som ren självbevarelsedrift. I brist på alternativ tolkning av Islams urkunder, tvingas praktiserande muslimer att då de måste välja på rätt och fel följa Koranens dekret, såsom de tolkas av ortodoxa och puritanska imamer.

I västasiens diktaturer innebär det att merparten av den muslimska befolkningen stödjer varierande nyanser av Allahs gudomliga diktatur och att muslimska ungdomar uppväxta i väst lierar sig med IS. Frågan är var övriga Europas, USAs och världens muslimers lojalitet är förankrad? I demokratiska beslutsprocesser eller i 1200 år gamla härskardekret?

Det gäller alltså för muslimer att ta ställning för eller emot en gränsöverskridande globalt verkande våldsideologi, typ för eller emot nazism, fascism eller kommunism. Samma ställningstagande som gäller för världens icke-muslimska befolkning. Stå upp för icke-vålds ideologier och för demokratiska beslutsprocesser!

Du förolämpar Allah, premiärminister Cameron

Du förolämpar Allah, premiärminister Cameron

Då Englands premiärminister i TV säger att “IS är ond” och att “IS inte är muslimer utan monster” (2014-09-14) reflekterar det djup okunnighet om vad Islam och de andra monoteistiska religionerna – Judendom och Kristendom – baseras på. Tvärtemot vad Cameron hävdar står IS på fast religiös mark och Cameron vet faktiskt inte vad han talar om då han hävdar att “Islam är en fredlig religion” (Islam betyder ordagrant underkastelse). Då han säger att IS är ond, innebär det faktiskt samtidigt att han hävdar att Gud är ond, eftersom IS enbart följer monoteistiska urkunder.

Förmodligen är det en del läsare som sätter kaffet i vrångstrupen efter att ha läst detta påstående. Men det är faktiskt så att IS “gudomliga diktatur=Islam” är densamma som Judendomens och Kristendomens.

IS (tidigare ISIS) har sedan grundandet i Jordanien för ungefär tio år sedan finansiellt stötts av framför allt Saudiarabien och Qatars penningstinna wahhabitiska regeringar – som dock nu upptäckt att IS även hotar deras envåldsriken – och därför bett västvärlden om hjälp för att bekämpa IS. Deras våldsamma och framgångsrika framfart har möjliggjorts genom tyst medgivande av lokala sunnimuslimer i Irak och i Syrien, vars lojalitet uppenbarligen ligger hos wahhibismens ortodoxa och puritanska tolkning av Koranen, som beskyller alla andra muslimer och icke-muslimer för att vara otrogna (“fitna”) – och ska dödas (Koran2:191).

IS och andra islamistiska terrororganisationer har alla det gemensama att de grundar sig på den judiska moderreligionens kanoniserade text om att det inte bara är tillåtit utan ett krav från den allsmäktige Yahweh/Gud/Allah att döda otrogna. Därför dödades den egyptiske presidenten Anwar Sadat 1981 av en muslim och israeliske premiärministern Yitzhak Rabin 1995 av en jude. Fortfarande ligger vidskepelsens bedövande mantel över människors sinnen. I många länder råder fortfarande ”gudomens diktatur”, som under tusentals år bestämt människors vardag.

Gudomens diktatur är alltså även en del av vårt kulturarv. Gudomens diktatur var upphov till korsfararnas barbarism för tusen år sedan då judar och muslimer mördades. Dagens islamism är som ett eko från gången tid:

Den 15 juli 1099 – efter fem veckors belägring – intog korsfararna Jerusalem. Under de följande dagarna mördade de ett stort antal av stadens muslimer och judar. Därefter insatte de Arnulf av Choques som patriark – kyrkligt överhuvud – över Jerusalem. Den nye patriarken slog hårt ned på präster från andra kristna trosriktningar (Världens historia, 2011-10-17)

Men, vad grundade korsfararna sin barbarism på?

Svaret är föga smickrande. Så här lyder Andra Moseboken 32:27-29:

“Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män. Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder»” (Andra Moseboken 32:27-29).

I Koranens omskrivning blev det:

“Ni får döda dem som för krig emot er, och ni får driva ut dem eftersom de drivit ut er. Förtryck är värre än mord” (Koran2:191).

“Och kämpa mot dem till dess allt fitna [otrohet/misstroende] upphör och all dyrkan kan ägnas Allah. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare]” [2:193].

Skillnaden mellan å ena sidan Judendom och Kristendom och å andra sidan Islam är att Islam inte tillåter nytolkning av den 1200 år gamla korantexten. Men även att medan kristna under 250 år skolats i Upplysningens anda av frihet och tolerans, tätt ackompanjerade och i en del fall även ledda av sekulariserade judar, saknar muslimer detta paradigmskiftes genomgripande förändring av skiljelinje mellan stat och religion. Islam´s 1200 år gamla urkunder (texterna kanoniserade mer än 200 år efter Muhammeds död) utgör fortfarande bas för muslimska värden i Västasiens länder.

Orsaken till motståndet mot väst är bland annat muslimers genuina misstroende mot västvärldens historiskt koloniala och imperialistiska förtryckarregimer, wahhibismens fundamentalistiska tolkning av Koranen, och att dagens inflytelserika muslimer och islamister anser Islam vara den enda sanna religionen.

Fanatiska muslimers och islamisters gudomliga diktatur – islamism – är farligare än någon annan modern -ism, eftersom den grundar sig på en övermänsklig och pre-diskursiv vidskeplig övertygelse, som inte kan eller får ifrågasättas. Den är mångfalt värre än proletariatets diktatur (kommunism), fascism och nazism, eftersom de senare är världsliga uttryck skapade av människan, vilka kognitivt kan och får ifrågasättas.

Men även den allsmäktige guden är med tämligen stor säkerhet ett av människan konstruerat väsen, som genom påstådda gudomliga dekret får människor att agera konformistiskt i akt och mening att skapa ett specifikt gudsbejakande samhälle enligt rigida lagar.

Människans gudsbegrepp grundar sig av allt att döma på ett inneboende behov av en övermänsklig förklaringsmodell för meningen med livet. Förmodligen var det så att då de första människorna utvecklade möjlighet till tal uttryckte de bäst begåvade människorna primitiva teorier om alltings mening och ursprung. Under historiens gång överlevde de teorier som bäst passade det mänskliga kynnet och tankevärld. Genom den synkretiska processen födde grundteorierna nya teorier som födde nya teorier och så vidare fram tills våra dagar.

Människans idéförmåga har således skapat gudomens diktatur, som under tusentals år kom att kodifiera människors vardag. Först i och med Renässansen men framför allt genom Upplysningen började den ditills rådande världsordningen om gudomligt styre ifrågasättas. Idéen föddes om att skilja religion från samhällets politiska beslutsprocess, vilket till slut kom att resultera i det representativa folkstyrets demokratiska beslutsprocess, befriat från ”gudomliga dekret”.

På Europas Renässans och Upplysning följde kolonialism och imperiebyggande. Något som hårt drabbade övriga världen. Motståndet mot västerländsk kolonialism och imperialism kanaliserades i Västasien till Islam´s läror, vars urkunder obönhörligen hamrat in budskapet att judar och kristna har fel och att Islam är den rätta läran. Hoten från västvärldens kultur bemöttes fortsättningsvis med muslimsk fundamentalism och islamism.

Världens prästerskap förlorade gradvis inflytande över samhällenas utveckling, och gudomens diktatur byttes mot gryende demokratiska statsskick i framför allt västvärlden. Men den nyvunna friheten kunde inte hanteras av alla. Världsliga diktaturer som kommunism (protelariatets diktatur), nazism och fascism föddes. Gudomliga diktaturer lever också fortfarande kvar i bland annat Västasiens fundamentalistiskt muslimska och av islamism genomsyrade stater.

Islamisering och tro på fundamentalistisk Islam kan betecknas som ren självbevarelsedrift. I brist på alternativ tolkning av Islams urkunder, tvingas praktiserande muslimer att då de måste välja på rätt och fel följa Koranens dekret, såsom de tolkas av ortodoxa och puritanska imamer.

I västasiens diktaturer innebär det att merparten av den muslimska befolkningen stödjer varierande nyanser av Allahs gudomliga diktatur. Frågan är var Europas, USAs och övriga världens muslimers lojalitet är förankrad? I demokratiska beslutsprocesser eller i 1200 år gamla härskardekret?

Det gäller alltså för muslimer att ta ställning för eller emot en gränsöverskridande globalt verkande våldsideologi, typ för eller emot nazism, fascism eller kommunism. Samma ställningstagande gäller för övrigt för världens icke-muslimska befolkning. Stå upp för icke-vålds ideologier och för demokratiska beslutsprocesser!

Islams dilemma

Islams dilemma

Othman Al Tawalbeh hävdar att “Islams väsentliga budskap vilar på … samma rätt till existens, samma behov av fred och frid …” (SDS 2014-09-06).
Detta är felaktigt.

Islam betyder ordagrant underkastelse och är så länge reformering förbjuds inte förenlig med demokratiska beslutsprocesser.

Av historiska orsaker bekämpar muslimer västvärlden och försök till revidering av Islam. Denna kamp beror främst på en genuin misstro mot västvärldens historiska koloniala och imperialistiska förtryckarregimer, wahhibismens fundamentalistiska inflytande sedan 1700-talet, men också på att dagens inflytelserika muslimer och islamister anser Islam vara den enda sanna religionen. Lösningen på problemet bör därför vara att försöka hitta passager i Koranen som stödjer fredlig samexistens, men framför allt hitta imamer som vågar predika dem för den muslimska menigheten.

Vilken imam (?) vågar kämpa för fred mellan israeler och muslimer baserade på Koranens ord

“O Israels Barn, minns Min ynnest som jag har givit er och att jag föredragit er över världarna [alla andra] [2:47].

Men det folk som varit förödmjukat och föraktat gjorde Vi till arvingar till det land som Vi välsignat, dess östra såväl som dess västra delar. Så uppfylldes din Herres nådiga löfte till Israels barn [om belöning] för deras uthållighet; [7:137].

Och därefter sa vi till Israels Barn, ”Gå och bo i detta land. När den slutliga profetian inträffar, kommer vi att sammankalla er alla i en grupp” [17:104].

Medan kristna under 250 år skolats i Upplysningens anda av frihet och tolerans, tätt ackompanjerade och i en del fall även ledda av sekulariserade judar, saknar muslimer detta paradigmskiftes genomgripande förändring av skiljelinje mellan stat och religion. Islam´s 1400 år gamla urkunder utgör fortfarande basen för muslimska länder i Västasien.

Fanatiska muslimers och islamismers ”gudomliga diktatur” är inte likt någon annan modern -ism, eftersom den grundar sig på en övermänsklig och pre-diskursiv vidskeplig övertygelse, som inte kan eller får ifrågasättas. Den är mångfalt värre än proletariatets diktatur (kommunism), fascism och nazism, eftersom de senare är världsliga uttryck skapade av människan, vilka kognitivt kan och får ifrågasättas.

Inga nazister, fascister eller islamister på våra gator

Inga nazister, fascister eller islamister på våra gator

Nazister har ingen plats på våra gator. Inte heller fascister. Inte heller islamister!
Sverige måste följa FN-konventionen mot rasism som Sverige undertecknade 1969.
Svenskarnas parti skriver i sitt idé-program

“endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare”.

Hamas svenska representanter och flaggor ska inte heller få tillstånd att synas på våra gator. Så inte heller IS, Hizbollah, Al-qaida, Islamiska jihad, Boko-haram och Taliban terrorstämplade organisationer. Dessa grundar sig på rasistisk och barbarisk tolkning av Koranen om att icke-muslimer och otrogna muslimer ska mördas.

“Och kämpa mot dem till dess allt fitna [otrohet/misstroende] upphör och all dyrkan kan ägnas Allah. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare]” [Koran 2:193].

“DÅ NI möter förnekarna [i strid], låt [svärden] falla över deras huvuden till dess ni har tvingat dem på knä; tag därefter [de överlevande] till fånga” [Koran 47:4].