Gudsbegreppet – definition

Gudsbegreppet – definition

Omkring 88% av världens befolkning är troende. Inom monoteismen innebär det tro på en övernaturlig omnipotent kraft som ingen människa varken sett eller hört, men vars ord är vägledande för varje människas vardag. Detta fenomen har utgjort mitt stora intresse under lång tid och jag har sökt långt bak i människans historia, för att söka kunskap om detta behov alltid funnits och om det artikulerats på samma sätt.

Jag har kommit till slutsatsen att människor, för att kunna förstå det hon faktiskt inte kan förstå, skapar gud(ar) i vars väsen allt som människan inte förmås att förstå, överlåts att förstås. En flykt till trons domäner, där logik och förnuft beslöjas av “gudomliga sanningar” som inte får eller kan ifrågasättas.

Människan är den enda varelse som grubblat över sin existens till den grad att hon har konstruerat en högre kraft av vetande, som sig själv ovetande, inte kan förstå vad ovetandets vetande vet om det ovetande som vetandet skapat.

Denna uppenbara rundgång i människans tankevärld har format världens samhällen sedan de första civilisationerna konstituerades för runt 6.000 år sedan på sandslätterna mellan floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak.

Upplysningen föddes för 250 år sedan och var ett led i människors frigörelse. Idéer om mänskliga fri- och rättigheter och jämlikhet banade väg för västvärldens fenomenala utveckling inom politik, ekonomi och med socialt ansvarstagande.

I den i våra dagar i framför allt västvärlden pågående post-patriarkala processen är fokus inställt på kritiskt tänkande och konstruktiva, reflekterande diskussioner kring värdegrundens kärna och livsnerv. Diskussioner som i sin tur aktualiserar andra begrepp och teorier vars empiri stärker den demokratiska statens värdegrund och som på sikt kommer detronisera patriarkatets regim.

I de oroshärdar som idag plågar jordens befolkning är denna process enbart i sin linda och i de länder där konformistiska hegemonier härskar med hjälp av enormt kapital – som oljerika stater i Västasien – har upplysningens ljus ännu inte nått gryningshorisonten. Undantaget möjligtvis de stater som upplevt den arabiska våren. Såvida inte medborgarropen på demokrati överröstas av fundamentalisters krav på återgång till religiös konformism, såsom den definierades då islamska urkunder kanoniserades för mer än 1000 år sedan.

Förhoppningsvis innebär den arabiska våren ändå att reformationen även når Islam, så som skett inom Judendom och Kristendom. Fram till dess kommer väst dock gå i otakt med Västasiens hegemonier av vidskepligt grundade teokratier.

Gudsbegreppet är en mänsklig konstruktion som historiskt har använts och i nutid används för att härska och kontrollera massorna.

Men gudsbegreppet kan även ses som en förenkling av universums komplexa överbyggnad. Nämligen att livet bygger på en idé, vars dimension vi människor inte kan förstå. Men blotta känslan av att en sådan kraft existerar, manar människan till konstruktion av regelverk för att blidka kraften. Så har människan konstruerat gud(ar) sedan urminnes tider. Och även sedan urminnes tider har dylika regelverk använts av elitförsamlingar för att egensinnigt härska och kontrollera andra människor. I dagens värld representerad av vidskepligt baserade sharia-lagar, vars motsats är förnuftsbaserad demokrati. Fanatisk gudstro borde vara på utdöende och det vi nu upplever i Västasien är kanske dess dödsryckningar?

Den ultima frågan är om vi människor är lojala mot demokratiska beslutsprocesser eller mot härskardoktriner?

Obama har fel om IS

Obama har fel om IS

I ett TV-sänt tal efter mordet på den amerikanske journalisten James Foley hävdade Obama:

“Islamiska Staten talar inte i någon religions namn. Deras offer äv överväldigande muslimer – och ingen tro lär människor att slakta oskyldiga. Ingen rättrådig Gud skulle försvara vad de gjorde igår och dagligen gör.” (Rapport 20/8 19.30).

Den amerikanske president blottar genom detta uttalande grov okunnighet om begreppet Gud och vad skrifterna kräver av tillbedjande människor. Islamiska Statens medlöpare följer i själva verket enbart ord-för-ord Koranen. Något som för övrigt även bokstavstrogna judar och kristna måste rätta sig efter (eftersom de tillbedjer samma monoteistiska Yahweh/Gud/Allah).

I Andra Moseboken 32:27-29 läser vi:

Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män. Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder.»

I Koranens omskrivning (2:191) blir det:

Ni får döda dem som för krig emot er, och ni får driva ut dem eftersom de drivit ut er. Förtryck/misstroende/otrohet [fitna – Koranens ord] är värre än mord.

Barak Obamas muslimska bakgrund och uppväxt i (fredligare) muslimska Indonesien har otvetydigt färgat hans världsbild. På samma sätt som alla andra ungdomars världsbild färgas av omgivande kultur och vardagskoder. Obama förstår tydligen lika lite som många andra i västvärlden var Islamiska Statens barbarism kommer ifrån.

Skillnaden mellan Islam och Judendom/Kristendom är att de senare sedan Renässansen men framför allt sedan Upplysningen distanserat sig från dylika inhumana och barbariska uppmaningar. Tyvärr har den muslimska världen inte genomgått samma process; framför allt beroende på grundmurat misstroende mot västvärldens koloniala och imperialistiska historiska förtryckarregimer. För Islamiska Statens religiösa krigare är detta påbuds efterlevnad det enda rätta, liksom det för övrigt är för alla andra fundamentalistiska muslimska terrorgrupper, typ Hamas och Hizbollah (båda av EU definierade som terrororganisationer; Hamas 2003-09-11 och Hizbollah 2013-07-22).

En väg upp ur detta religiösa träsk vore att avkräva lojalitetsförklaring till det demokratiska samhällets beslutsprocesser och avståndstagande från Sharia-lagar vilka är motsatsen till demokrati (enligt fundamentalisterna själva).

Koranen ger stöd

Koranen ger stöd för fred mellan israeler och palestinier

Enligt Koranen  favoriserar  Allah ”Israels barn” och måste också göra det eftersom Islam och Koranen grundar sig på den monoteistiska moderreligionen Judendom.

Rörelser som Hamas, ISIS, Al-Qaida och Hizbollah har inget som helst stöd i Koranen för sina angrepp på Israels barn.

Intressant är dock att Koranen gör skillnad på Israels barn och judar. Koranen framställer dem som två olika folk, vilket ger utrymme för anklagelsen mot judar om att vara ”fitna” (otrogna/misstroende).

En elegant lösning för Islams imamer (präster) som vill befrämja fredlig samexistens vore att istället välja beteckningen israeler och inte judar på det folk som bor i Israel (Israels barn). Då bryter man inte mot Koranens påbud mot de otrogna (judar, kristna och andra icke-muslimer).

Israel skulle för att underlätta processen kunna ändra israeliska konstitutionens lydelse till att Israel är hemland för Israels barn, det vill säga de många olika folk som idag bor i Israel och är israeliska medborgare; judar (6.1 miljon), muslimer (1.7 miljon), kristna (161.000), druser (130.000) osv från Marocko, Irak, Jemen, Iran, Algeriet, Tunisien, övriga Asien, Turkiet, Libyen, Egypten, övriga Asien, Indien, Pakistan, Sydamerika, övriga Afrika, Beta Israel (Etiopien), Sovjetunionen (tidigare), Polen, Rumänien, övriga Europa, Nordamerika (inklusive 4.000 African American Black Hebrews), Tyskland, Österrike, Bulgarien, Grekland, Sydamerika (huvudsakligen Argentina), Ungern, Tjeckoslovakien, Sydafrika.

Nästan all världens olika folk finns representerade i dagens Israel och det verkar nästan som om Bibelns profetia är på väg att uppfyllas om att alla Israels barn åter ska samlas i Israel.

Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg… [Hes. 37:21-22].

Låt också var och en av israelerna svära trohetsed till Israel i Yahweh/Guds/Allahs namn.

Det kvarstående problemet med Koranens syn på otrogna kan förmodligen lösas med att andra försonliga Korancitat får företräde och entydigt muslimskt påbud om att alla människor har rätt att välja religionstillhörighet.

Genom insiktsfullt agerande skulle fredens mantel på detta sätt kunna lägga sig över stridande hjärnor och civilbefolkningen på alla sidor skulle få möjlighet att leva ett liv i värdighet och respekt.

Terrorns seger

Terrorns seger

När Obamaregeringen kräver omedelbart humanitärt eld-upphör utan att samtidigt (som EU) kräva terrororganisationerna Hamas och Islamiska jihads avväpning, DÅ har världen blivit en betydligt osäkrare plats.

Varför?

Hamas och Islamiska jihad, båda religiöst fundamentalistiska organisationer, har som uttryckliga mål att tillintetgöra staten Israel, det vill säga radera Israel från kartan och återta – som Koranen påbjuder – områden som tidigare varit under muslimsk överhöghet, vilket varit fallet sedan Salah ad-Din (Saladin) besegrade korsfararna 1187-1192. Att Israel existerat 2000 år tidigare under kungadömen Israel och Juda ignoreras av Koranens uttolkare, trots att Koranen legitimerar Israels rätt till landet ”Och därefter sa vi till Israels Barn, ”Gå och bo i detta land.” [Koran 17:104].

Nu behöver för all del inte Israel något godkännande från Islam för att få existera, men det måste understrykas att Islam grundas på, godkänner och omfattas av Judendomens/Kristendomens urkund Tannah/Bibel ” … denna (Koran) bekräftar alla tidigare skrifter [Bibeln] [Koran 12:111].

Hamas och Islamiska jihad har alltså inte ens i sin egen kanoniserade urkund Koranen stöd för angrepp (allra minst terror) mot Israel. De väljer istället som ISIS i Syrien och i Irak att följa Koranens ”fitnah [misstro] är värre än att döda” [Koran 2:191].

Obahamaregeringen gör alltså ett fundamentalt misstag att inte samtidigt med eld-upphör kräva Hamas och Islamiska jihads avväpning och nedmontering av raketramper – som beskjutit Israels civilbefolkning med mer än 100.000 raketer under 9 år (sedan Israel lämnade Gaza 2005).

USAs utrikesminister John Kerry´s undfallenhet mot Hamas patroner Qatar och Turkiet är fullkomligt oförståelig. Det har åstadkommit ramaskrik inte bara från Israel utan även från Palestinska styret i Ramallah och Egyptens regering, som inte ens var inbjudna till mötet i Dohar (Qatar), från vilket Kerry under helgen 26-27 juli presenterade ett eld-upphör förslag som var förvånande likt terrororganisationen Hamas´ ramverk för sin kamp mot Israel. Ett förslag som politiska ledare i Israel betecknade som ”strategisk terror attack” och som gav nytt liv till det försvagade Muslimska brödraskapet.

Hamas strategi att använda Gazas civilbefolkning som mänskliga sköldar har alltså lyckats.

Västvärlden har inte klarat av att se de fruktansvärda bilderna från Gaza.

Israels effektiva försvarssystem ”Iron Dome” har spelat Hamas i händerna. Hade det inte funnits hade Israels civilbefolkning dött i tusental och bilden hade helt plötsligt varit en annan. Då hade förmodligen omvärlden stött ett brett Israeliskt angreppskrig för att slå ut raketramperna, vilket dock medfört ännu mer lidande för Gazas civilbefolkning och döda israeliska soldater.

Hade Obamaregeringen då kommit med ett annat fredsförslag?

Troligen, för då hade lika mycket blod flutit på båda sidor och världen hade förfasat sig över krigets fruktansvärda lidande, men framför allt förfasat sig över urskilljningslös terrorbeskjutning av israelisk civilbefolkning.

Kanske världen då hade varit benägen att se skillnaden på det land som gör allt för att skydda sin civilbefolkning och det styre som använder civilbefolkning som medel i korrupt kamp för herravälde.

Monoteismens skuld i Syriens massakrer

Monoteismens skuld i Syriens massakrer

Massakrerna i Syrien och Irak avlöser varandra. Hur kan det fortgå och vad ligger bakom? Överraskande nog kan svaret finnas i Bibelns urkunder, som Islam adapterat.

Islamisering och tro på fundamentalistisk Islam kan betecknas som ren självbevarelsedrift för troende muslimer. I brist på alternativ tolkning av Islams urkunder, tvingas muslimer då de måste välja på rätt eller fel – enligt kanoniserad Islam – följa Koranens dekret.

Men gemene man får inte och kan inte tolka Koranen. Det är istället det muslimska prästerskapets uppgift, vars tolkningar beror på vilka muslimska preferenser imamen ifråga är anhängare av. Sunni muslimer tolkar Koranen olika än Shi´iter. Därför upplever världen idag muslimska bröders skoningslösa massakrer på trosfränder i Syrien och Irak. Allt baserat på uråldrig fejd om vem som hörde vad profeten Muhammed säga under sin levnad.

Som en av monoteismens tre grenar har Islam aldrig reformerat urkunden i 2Mos:32:27 

“Och han sade till dem: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binder sitt svärd vid sin länd. Gå så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräp vem ni finner, vore det också broder eller vän eller frände”.

Denna uppmaning till mord på oliktänkande är avgörande för fundamentaliskt troende muslimer, men även så för bokstavstrogna kristna och judar. Därför mördades Israels premiärminister Yitzhak Rabin 1995 av en djupt troende ultra-ordox jude. Därför mördas dagligen sunniter och shi´íter i Syrien och Irak.

Medan Judendom och Kristendom har nåtts av insikten om de gudomliga dekretens icke-relevans i ett humant världssamfund, har så inte varit fallet med Islam. Koranens, Hadithernas och Sirans uttolkningar är desamma som då urkunderna kanoniserades, nästan tre sekler efter Muhammeds död, och beror på vem som gör tolkningen och kräver tolkningsföreträde.

Fanatiska muslimer har dogmatiskt följt skrifterna och prästerskapens tolkningar. Det har inte tillåtits offentlig kritik eller reformering, typ katolsk och senare protestantisk reformation av syrisk-ortodoxa  (etablerad under första århundradet) och grekisk-ortodoxa (etablerad under tredje århundradet) urkunder. Motsvarande reformrörelser inom Judendomen är konservativ respektive reformistisk trosbekännelse (båda etablerade under 1800-talet).

Dagens muslim har inget alternativ till Koranens budskap:

“Det är han [Allah] som har sänt sin budbärare [profeten Muhammed] med vägledning och sanningens religion att manifestera det över alla andra religioner, även om de som associerar Allah med andra ogillar det [9:33]. O, du som ägt tron, ta inte judar eller kristna som allierade. De är [sannerligen] varandras allierade. Och den som bland er är allierade med dem – han är då verkligen [en] av dem. Sannerligen, Allah vägleder inte de folk som gör fel [5:51]”.

Men Koranen har som kontrast även andra lydelser

“Och visst var det Vi som gav Boken och visheten och profetiorna till Israels barn, och Vi gav dem alla de goda sakerna, och Vi gjorde dem till de främsta bland nationer [45:16]”.

Varken Hezbollahs spirituelle ledare eller mullorna i Iran bryr sig om denna text eller andra i Koranen som uppmanar till fredlig samexistens.

Det blodiga inommuslimska inbördeskriget baseras på oenighet om tronföljden efter Muhammed och hans påstådda predikningar och senare tolkningar av dess innebörder. Islams lärda tvingades sätta upp vissa kriterier (”isnad” och ”mat´en”) för att bedöma påstådda citats autenticitet. Oenighet om hur Sunna (Muhammeds levnadsregler) och Hadither (Muhammedcitat) ska tolkas har sedan skrifternas kanonisering skapat stora motsättningar mellan Sunni och Shi´iter.

Hoppet står till muslimska ungdomar och framför allt kvinnor. Det är genom dessa människor reformering av Islam kan ske. Hoppet står även till reformivrande imamer, som bara de får leva och få ekonomiska medel kan göra skillnad, inte bara för muslimers fredliga samexistens sinsemellan utan även mellan islam, kristendom, judendom och världens övriga religioner.

Islamismens fälla

Islamismens fälla

Carl Bildt har hamnat i den. Henning Mankell och Mattias Gardell likaså och nu senast Svenska Hamnarbetarförbundet. Många andra har också gjort det. Till och med israeliska regeringar. Fast av andra orsaker.

Vad är då Islamism och hur undviker man att hamna i fällan?

Dessa frågor kring internationell politiks främsta problembarn ska jag försöka besvara med tre grundläggande slutsatser, baserade på islamismens påverkan i Israel-Palestina konflikten..

Vad är lämpligare än att börja med en av förgrundsfigurerna inom islamismen före statens Israels bildande, Stor-muftin i Jerusalem, Mohammed Amin al-Husseini som efter sitt möte med Nazi-tysklands ledare Adolf Hitler i Berlin 21 november 1941 citerade Hitler “Du (Mohammed Amin al-Husseini) kommer bli den man som kommer leda det arabiska folket och för tillfället kan jag inte föreställa mig vad som kommer hända västvärldens människor …..” (Dagboksanteckning, 6 Zul Qaada 1360, av Hejira).

SS ledaren Himmlers skrev senare i ett telegram till Mohammed Amin al-Husseini “National-socialistiska rörelsen i Stor-tyskland har, sedan dess början, inskrivet i dess flagga kampen mot världens Judendom. Därför har det med speciell sympati följt de frihetsälskande arabernas, speciellt i Palestina, kamp mot de judiska inkräktarna… och önskar framgångsrik jakt i er kamp tills den säkra slutliga segern” (2 november 1943).

Med slutmålet för ögonern hade katoliken Hitler inga problem att liera sig med islamisten al-Hussein. I vår tid sker också dylika “oheliga” allianser. 2006 besökte ledartrojkan för den ultra-ortodoxa judiska sekten Neturei Carta från Jerusalem, Irans president Ahmadinejad i Teheran och yttrade berömmande ord över att han kämpar mot den zionistiska fienden – Israel.

Det som förenar de båda, fast på helt olika bevekelsegrunder, är deras hat mot zionismen. För islamister och Neturei Cartas anhängare är zionister avfällingar från den rätta läran.

Zionism är emellertid den drivkraft att återvända till berget Zion i Jerusalem som miljoner judar spridda runt om i världen under närmare 2000 år bett och bönat om.

Ariern Hitler lierade sig alltså med arabiske semiten al-Hussein och judiska semiter från Neturei Carta lierar sig med ariern Ahmadinejad, som tycks vara uppfylld av religiöst vansinne och saknar varje spår av förnuft och besinning. Arier och semiter förenade i kamp, med den avgörande skillnad att Neturei Carta är anhängare av icke-våld, icke missionerande och att de menar att Israels existens hindrar Messias ankomst (Hur ska Messias kunna (åter)upprätta ett rike som redan finns?). Deras övertygelse går ut på att vänta in Messias, medan islamismen vill nå världsligt herravälde nu idag, genom massornas övertygelse och omvändelse till Islam.

Jag väljer att ta upp dessa ytterligheter av hat och misstro mot Israel, för att på något sätt kunna belysa Israelhatets komplexitet och jag uppmanar läsare med dylikt hat till självrannsakan. Sympatiserar du med de som förnekar judarnas rätt till en egen stat i det land de en gång tvingades ifrån (al-Hussein, Ahmadinejad och Neturei Karta) eller utifrån religiösa/politiska doktriner om att alla judar borde utrotas (al-Hussein och Hitler)?

Jag förstår om du ryggar inför frågorna. För bara drygt ett decennium sedan hade dessa frågor varit fullkomlig omöjliga att ställa, men tyvärr är det den nakna sanning som vi år 2010 har att konfrontera. Orsaken till detta är den polarisering som skett till följd av fundamentalisters framgång på bekosnad av visionära fredsaktivister på båda sidor, och att Israel svepts med i inhumana aktioner.

Israel har självklart rätt till sin egen 3000 åriga historia och att bo i det land de en gång fördrevs ifrån. Att Israel dessutom är en demokrati med bra fungerande civilt rättssystem och – till skillnad från arabländerna –  befriat från religiösa lagar, borde istället göra Israels kamp till allas vår kamp.

Min första slutsats är således att islamismen inte skyr några medel i kampen mot Israels existens och att det finns medlöpare som utnyttjar situationen utifrån annan agenda.

Förre spanske premiärministern José María Aznar hävdade häromdagen i en intervju i Times att “Israel är vår första försvarslinje” och att “överge Israel, vid denna tidpunkt av alla, illustrerar hur långt vi sjunkit och vi förefaller ha nått ödesdigert förfall” (Times 2010-06-17).

Vad menar han? Det är ju gazaborna som lever under omänskliga levnadsförhållande! De lever i förfall och vanära!

Absolut, men hur har det blivit så, och vad är det som Aznar ser som inte Bildt, Mankell, Gardell och Svenska Hamnarbetarförbundet upptäckt?

Låt oss rekapitulera. Gazaborna valde i demokratiska val Hamas 2006. I första hand som protest mot Fatahs korruption och i andra hand mot Israel. Året efter segrade Hamas i ett blodigt inbördeskrig i Gaza och rensade Gaza på Fatah anhängare. De som undslapp Hamas dödspatruller fick av israelerna tillstånd att ta sig till Västbanken.

Hamas intensifierade därefter raketbeskjutningen av södra Israel vilket föranledde israeliska armén att 2009 anfalla Gazaremsan i försök att stoppa beskjutningen. Styrkorna mötte obetydligt motstånd från Hamas soldater. Hamas ledare satt istället i trygga bunkrar bland annat under Israelbyggda! Shifa sjukhuset i staden Gaza, som de visste Israel aldrig skulle våga anfalla.

Listan på hur Hamas använder gazabor som mänskliga sköldar kan göras hur lång som helst och bekräftades bland annat av överste Richard Kemp, chef för brittiska styrkorna i Afganistan, som inför FNs Human Rights Council oktober 2009 hävdade “During Operation Cast Lead, the Israel army did more to safeguard the rights of civilians in a combat zone than any other army in the history of warfare. Israel did so while facing an enemy that deliberately positioned its military capability behind the human shield of the civilian population” (http://www.unwatch.org/site/apps/nlnet/content2.aspx?c=bdKKISNqEmG&b=1313923&ct=7536409). Dessutom har dokument hittats i Gaza som visar på hur Hamas under Gazakriget apterade sprängämnen i bostadshus för att “bättra på” israeliska arméns förstörelse (New York Times http://www.nytimes.com/2009/01/11/world/middleeast/11hamas.html).

Detta utnyttjande av människor för politiska mål är vidrigt och självklart fullkomligt oacceptabelt och hör inte hemma i en civiliserad värld. Men, och här kommer pudelns kärna, vi västerlänningar kan inte i vår vildaste fantasi tro att härskare cyniskt kan använda sitt eget folk som verktyg, i alla fall inte systematiskt under lång tid. Men, det är just vad som skett under mer än 60 år med de olika arabiska folkgrupper från Nord-Afrika och Mellerstaöstern som idag utgör den i huvudsak sunni-muslimska palestinska befolkningen i Gaza och på Västbanken. Ungefär 700.000 araber som flydde/tvingades bort från Israel 1948 och deras barn och barnbarn lever fortfarande idag som statslösa flyktingar i arabländernas palestinska flyktingläger medan de bortåt 700.000 judar som flydde/tvingades bort från arabländerna i Nord-Afrika och Mellerstaöstern tagits om hand av Israel.

Hamas och Hizbollah är båda islamistiska organisationer som inte skyr några medel i kampen att utradera Israel från kartan. I förlängningen är det dock inte enbart en fråga om Israel-Palestina konflikten. Israel är första försvarslinje i en global kamp mot Islamism.

Min andra slutsats är följaktligen att islamister använder palestinierna som verktyg och motarbetar deras mänskliga rättighet att få statstillhörighet i de arabiska länder de sedan 1948 befinner sig som flyktingar i. Islamister bryter därmed mot nästan samtliga artiklar i FNs konvention om de mänskliga rättigheterna från 1948 (artiklarna, 1, 2, 5 -23 och 25 – 30) och som ratificerades i Wien 1993. Islamister bryter också dagligen på punkt efter punkt mot fördraget genom att i palestinsk och arabisk media och i lärosätenas undervisningsmaterial uppvigla och sprida hat mot Israel och judar “Education should promote understanding, tolerance, peace and friendly relations between the nations and all racial or religious groups” (artikel 1: 33). Islamister har inte ens med Israel på Mellerstaösternkartor, som om Israel inte existerar.

Islamister använder palestinier som mänskliga sköldar mot angripande israeliska styrkor (publikt erkännandehttp://www.youtube.com/watch?v=g0wJXf2nt4Y). I bjärt kontrast mot denna hänsynslöshet varnar Israel – för att undvika eller minimera civila offer – genom flygblad, att angrepp kommer att ske mot specifika mål.

Vad säger egentligen Koranen om Israels rätt?

I Sura 5:21 inte bara erkänns Israels rätt till det heliga landet utan till och med krävs det av Guds folk att de ska gå in i (Kaanans land) “O mitt folk, gå in i det land som Gud har givit dig, och revoltera inte, för då förlorar du”.

Islamister hävdar även att allt land som en gång varit under Islam – och som förlorats – måste återtas. De hävdar också att en fred med fienden aldrig kan komma på fråga, bara möjligen ett tidsbegränsat vapenstillestånd “Hudna” på exempelvis 10 år.

I Koranen Sura 9:4 står däremot att “Om avgudadyrkarna undertecknar ett fredsavtal med dig, och inte bryter mot det, eller lierar sig tillsammans med andra mot dig, ska du uppfylla avtalet med dem tills avtalet går ut”.

Min tredje slutsats är följaktligen att islamister vantolkar Koranen i politiska syften.

När islamisternas medvetna vantolkning av Koranen och deras brott mot mänskliga rättigheter avslöjats och åtgärdats, kommer konflikten förmodligen kunna lösas ganska snabbt, eftersom det inte föreligger något utbrett folkligt intresse bland vare sig judar eller araber att befinna sig i krig med varandra.

Trots den rådande situationen vill 73% av befolkningen i Gaza och på Västbanken ha fredsförhandlingar med Israel, enligt norska Fafos senaste opinionsmätning publicerad juni 2010. Enligt en annan undersökning publicerad mars 2010 är 71% av israelerna och 57% av palestinierna för en tvåstatslösning, och att 24% av israelerna och 29% av palestinierna fortfarande tror att det är möjligt att leva tillsammans i en stat med lika rättigheter (JIPP)

Det är bara 14 år sedan Shimon Peres, uppbackad av stora delar av arabvärlden vid fredsmötet i Sharm el-Sheikh 1996, lovade att fortsätta Yitzhak Rabins arbete för fredlig samexistens, “Yesterday’s enemies are gathered here today as partners in the battle for a different tomorrow. The hunting grounds of cynics and skeptics are diminishing. There is news in the Middle East: It will be a new Middle East”.

Tyvärr missbedömde Peres cynikernas och skeptikernas styrka. Klädda i prästerskapens olika skrudar på båda sidor, uppviglar de än idag människor till hatiska utfall.

Ett konstruktivt fredsarbete förutsätter därför demaskering av de krafter som motarbetar fredlig samexistens. Bildt, Mankell, Gardell och Svenska Hamnarbetarförbundet försvårar genom sina uttalanden och aktioner detta arbete och ger istället mer syre till islamisternas krigseld, som alltid är bara en hårsmån från att störta regionen i öppet krig och kan leda till världskrig.

Inte bara världens ledare utan även vanliga världsmedborgare måste agera ansvarsfullt och genomtänkt och stödja de ledare som vill och kan bygga upp förtroende mellan människor, och inte förblindade av olika orsaker gå islamisters eller judisk ultra-ortodoxas ärenden i befängda idéer om att en religion är bättre än en annan.