JO/KU anmälan; Wallström och regeringen

 

JO/KU anmälan av utrikesminister Wallström och regeringen för okunskap om Hamas.

Wallström och svenska regeringens agerande må vila på hur goda folkrättsliga grunder som helst, om att få slut på palestinska folkets lidande och konflikten Israel-Palestina, men att basera erkännandet [av Palestina] på ”folkrättsliga kriterier” (DN 2014-10-30), är bevis på grov okunnighet och naivitet om vilka mål den ena parten – Hamas – i den palestinska ämbetsmanna- och enhetsregeringen har.

JO´s svar 2014-11-26: “Eftersom din anmälan inte gäller någon som står under JO:s tillsyn tas den inte upp till prövning. Ärendet avslutas”.


Vilket föranledde mig att skicka följande e-post till JO 2014-11-29: “Tack för svar angående min anmälan mot utrikesminister Margot Wallström och Regeringen. Vad jag förstår har 1 januari 1976 avskaffade Ämbetsmannaansvaret ersatts av luddigare “oriktig myndighetsutövning”. Men till vilken myndighet ska jag vända mig då uppenbarligen JO inte är tillsynsmyndighet för “oriktig myndighetsutövning”?.

JO svarade att KU är rätta adressen, så anmälan skickades till KU 2014-12-01. “KU-anmälan av utrikesminister Margot Wallström och regeringen för att enligt 13 kap. 3 § regeringsformen grovt åsidosatt tjänsteplikten i samband med erkännandet av Palestina 2014-10-30 och gjort sig skyldig till oriktig myndighetsutövning.”

KU´s svar 2014-12-11: “Ärendet föredrogs. Utskottet beslutade att skrivelsen inte skulle föranleda någon åtgärd”.


JO anmälan av utrikesminister Wallström och regeringen för okunskap om Hamas

JO anmälan av utrikesminister Wallström och regeringen för okunskap om Hamas

(Kopia av anmälan till Riksdagens ombudsmän – JO)

Beskrivning Anmälan om oriktig myndighetsutövning av utrikesminister Margot Wallström och regeringen för okunskap då det gäller erkännandet av Palestina 2014-10-30 Anmälarens syn på händelsen Utrikesminister Margot Wallström och svenska regeringen har genom erkännandet gjort sig skyldig till stöd av en organisation vars uttryckliga mål är att utplåna en annan stat – i detta fall den demokratiska staten Israel. Wallström och svenska regeringens agerande må vila på hur goda folkrättsliga grunder som helst, om att få slut på palestinska folkets lidande och konflikten Israel-Palestina, men att basera erkännandet på ”folkrättsliga kriterier” (DN 2014-10-30), är bevis på grov okunnighet och naivitet om vilka mål den ena parten – Hamas – i den palestinska ämbetsmanna- och enhetsregeringen har.

Då Wallström i DN skriver 2014-10-30 “Regeringen anser att de folkrättsliga kriterierna för ett erkännande av staten Palestina är uppfyllda”, innebär det de facto ett stöd för en av EU betecknad terrororganisation vars stadgar lyder:

“Israel kommer att existera och kommer att fortsätta att existera till dess Islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig” (Hamas stadga, I Allahs, den mest nåderikes namn, 1988-08-18).

Hamas ledare Khaled Mashal deklarerade även under ett tal vid Gazas Islamiska Universitet 2012-12-09 uttryckligen Hamas´ motstånd mot staten Israel:

“… vi accepterar inte två-stats lösningen .. eller en palestinsk statstatus vid sidan om Israel”.

Har det plötsligt blivit folkrättsligt legitimt att utplåna en annan stat? Wallström bygger erkännandet bland annat på”försoningsöverenskommelsen mellan Hamas och Fatah” (ibid). “Försoning” på bekostnad av Israel? Vet inte svenska regeringen att Hamas har som uttryckligt mål att utplåna Israel? Är den svenska regeringen omedveten om att Hamas urskiljningslöst och barbariskt använder alla medel för att demonisera och bekämpa Israel? Att Hamas till och med erkänner användandet av den egna civilbefolkningen som mänskliga sköldar i krigföring mot Israel:

”Döden har för det palestinska folket blivit en industri, där kvinnor, barn, äldre och soldater deltar… [Palestinier] skapar en mänsklig sköld av kvinnor, barn, äldre och Jihad kämpar, mot den sionistiska bombningsmaskinen, som om de sade till den sionistiska fienden: ”. Vi önskar döden som ni önskar livet ’” (Hamas TV 2008-02-29).

Sami Abu Zuhri, Hamas talesman i Gaza, uppmanade i palestinsk TV 10 Juli 2014 även Gaza-medborgare att inte lyda israeliska varningar om att lämna sina hus. Istället uppmanades de stanna i sina hus och klättra upp på taket. ”Det har visat sig effektivt”, sade han. Hur Hamas strategiskt använt civilbefolkning som mänskliga sköldar även i sjukhus framgick av videofilmer som visade skyttevärnseld från Al-Wafa sjukhuset i Gaza under juli månad 2014. Efter flera dagars varningar om att utrymma sjukhuset angrep israeliskt flyg 23 juli och efterexplosioner vittnade om att Hamas även använt sjukhuset som ammunitionsdepå. Att använda civilbefolkning som mänskliga sköldar är medveten strategi för Hamas, som vet att världsopinionen reagerar starkt och fördömande på bilder som visar oskyldiga offer. De räknar också med att världsopinionen inte tror på anklagelserna från Israel om att Hamas använder civilbefolkning som sköldar. Så har det varit hittills, men Europa och världen börjar inse Hamas strategi. EU fördömde kraftfullt Hamas användande av mänskliga sköldar och raketbeskjutning mot civila mål i Israel (här i original):

”The EU strongly condemns the indiscriminate firing of rockets into Israel by Hamas and militant groups in the Gaza Strip, directly harming civilians. These are criminal and unjustifiable acts. The EU calls on Hamas to immediately put an end to these acts and torenounce violence. All terrorist groups in Gaza must disarm. The EU strongly condemns calls on the civilian population of Gaza to provide themselves as human shields” (Council of the European Union dokument 22 juli 2014).

Hamas har alltsedan 2008 använt den palestinska civilbefolkningen i Gaza som sköld i strider, vilket bryter mot Genevekonventionen.

”The Parties to the conflict shall not direct the movement of the civilian population or individual civilians in order to attempt to shield military objectives from attacks or to shield military operations” (Geneva Convention IV, Article 51(7) of the 1977 Additional Protocol I).

Hamas har dessutom urskiljningslöst terrorbeskjutit Israels civilbefolkning med mer än 10.000 raketer under 9 år (sedan Israel lämnade Gaza 2005). Hamas bryter genom sin terrorverksamhet i Gaza och mot Israel mot Genevekonventionen och gör sig skyldig till brott mot folkrätten:

  • Civilbefolkningen ska skyddas.
  • Parterna i en konflikt måste alltid skilja mellan den civila befolkningen och de stridande för att skydda civilbefolkningen och civil egendom. Varken civilbefolkningen som helhet eller enskilda civila får anfallas.
  • Civil egendom får inte anfallas.
  • Anfall får endast riktas mot militära mål. De stridande parterna ansvarar för att ingen sammanblandning av militär och civil verksamhet sätter civilsamhället i fara.
  • Den som inte längre deltar i striderna ska skyddas.
  • Det är förbjudet att döda eller såra en motståndare som tydligt uttrycker avsikt att ge upp motståndet eller som på annat sätt är försatt ur stridbart skick. Personer som inte längre deltar i striderna ska alltid skyddas och behandlas humant. De har rätt att upprätthålla kontakten med sina anhöriga och att ta emot stöd.
  • Sårade och sjuka ska skyddas.

Men inte nog med det. Hamas använder även FNs organ UNRWA som sköld för angrepp mot Israel. UNRWA´s presstalesman Chris Gunness medgav i israelisk TV2 31 juli att han kände till tre tillfällen då Hamas använt UNRWA byggnader för krigföring mot Israel. Att erkänna Palestina i vars enhetsregering Hamas ingår – bara för att man så gärna vill få ett slut på eländet – gagnar inte vare sig fredsprocessen, palestinier, israeler eller på längre sikt Sverige. Istället stärker det islamister och övriga tillbedjare av gudomens diktatur, som ser att terror går hem och även strategin att spela på västvärldens oförmåga att inse trovärdigheten i Hamas´ stadgars utfästelser om att utplåna Israel. Wallström och regeringen måste inse – hur världsfrånvänt och inhumant det än förefaller att vara – att Hamas och andra islamistiska organisationer agerar med illvilja utifrån religiös fundamentalistisk övertygelse, vars dekret tvingar fundamentalister att agera enligt kanoniserade uppmaningar om att döda de som är Islams fiender:

”Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck (otrohet) [fitna] är ett värre ont än döden [Koranen2:191].

“Allah’s Apostle said, ”You (i.e. Muslims) will fight with the Jews till some of them will hide behind stones. The stones will (betray them) saying, ’O ’Abdullah (i.e. slave of Allah)! There is a Jew hiding behind me; so kill him.’ ” (4:52:176, Narrated ’Abdullah bin ’Umar). [Har ej hittat auktoriserad översättning till svenska av detta stycke].

“Det är han [Allah] som har sänt sin budbärare [profeten Muhammed] med vägledning och sanningens religion att manifestera det över alla andra religioner, även om de som associerar Allah med andra ogillar det” [9:33].

“O, du som ägt tron, ta inte judar eller kristna som allierade. De är [sannerligen] varandras allierade. Och den som bland er är allierade med dem – han är då verkligen [en] av dem. Sannerligen, Allah vägleder inte de folk som gör fel” [5:51].

Palestinierna är underställda muslimska prästerskapets tolkning av Koranen om att ett land som en gång varit muslimskt måste återerövras av Islam. Israelerna å sin sida är i händerna på det judiska prästerskapet som hävdar att Gud gav Samarien och Judéen (Västbanken) till Israel. Om omvärlden hade visat mer råg i ryggen och hävdat folkrätten i stället för gudsrätten hade ny mark kunnat brytas. Istället visar demokratier svaghet genom att inte vilja eller kunna bemöta argument som föds i politiskt polariserade samhällen, där trosuppfattning införs som pre-diskursivt i den politiska diskursen. Det vill säga det som ställs utom allt tvivel, att exempelvis judar är Guds utvalda folk och av Gud fått Israel, eller att Islam är den enda rätta läran och att judarna ska fördrivas från Palestina eller dödas. Dylika uppfattningar är absolut livsfarliga, då dialogen inte förmår bryta igenom fanatiska gudsdoktriners murverk och därmed försätts alla människor utanför såväl som innanför murarna i polärt förhållande. Lösningen på detta problem består i att båda sidor omtolkar sina heliga skrifter och betonar samexistens istället för utplånande. Reformvänliga starka prästerliga krafter på båda sidor kan påverka utgången av Israel-Palestinakonflikten. Koranen erkänner exempelvis Israel i följande verser:

”Vi har gett Israels barn skriften, visdom och profetskap, och försåg dem med goda gåvor; vi gav dem fler välsignelser än något annat folk” [45:16].

Koranen ger även Israel rätt att bo i landet:

”Och därefter sa vi till Israels Barn, ”Gå och bo i detta land. När den slutliga profetian inträffar, kommer vi att sammankalla er alla i en grupp” [17:104].

Koranen betonar också Israels utvaldhet:

”O Israels Barn, minns Min ynnest som jag har givit er och att jag föredragit er över världarna [alla andra]” [2:47].

Det råder ett starkt förbund mellan Islam och Israels folk i följande vers:

”Jag har kommit till er med ett klart vittnesbörd från er Herre, så gå med mig Israels barn” [7:105].

Koranen ger i följande vers vittnesbörd om hur Allah hjälpt Israels folk till det land där de bor:

”Men det folk som varit förödmjukat och föraktat gjorde Vi till arvingar till det land som Vi välsignat, dess östra såväl som dess västra delar. Så uppfylldes din Herres nådiga löfte till Israels barn [om belöning] för deras uthållighet; och Vi lade i ruiner allt vad Farao och hans folk hade byggt upp och ödelade deras odlingar” [7:137].

Av ovan framgår klart och tydligt att Allah favoriserar ”Israels barn” och måste också göra det eftersom Islam och Koranen grundar sig på den monoteistiska moderreligionen Judendom. Rörelser som Hamas, IS, Al-Qaida och Hizbollah har därför inget som helst stöd i Koranen för sina angrepp på Israels barn. Sekulariserade demokratier i Väst verkar inte kunna förstå konfliktens bakgrund. De borde bjuda in tongivande präster från båda sidor och be dem formulera sina lösningar på konflikten. Om inte annat hade västliga demokratier fått förståelse för var “skon klämmer”. Västliga demokratier borde konfrontera prästerskapen med humanismens universella idéer men framför allt skaffa sig djupgående kunskap om de olika prästerskapens begrepps- och idévärld. Med så polariserade åsikter och på ömse sidor önskan om att förgöra varandra, står hoppet annars till att försöka neutralisera ultra-ortodoxa, fundamentalister och islamisters inflytande. Demokratiskt styrelseskick är oförenligt med dessa trosinriktningar. Abu Imram, ledaren för organisationen ”Shariah4 Belgium” hävdade helt öppet i en TV-intervju med CBN:

”Islam är oskiljbart från Sharia. Demokrati är motsatsen till Sharia och Islam. Ett demokratiskt Islam är omöjligt…” (CBNnews:http://www.cbn.com/tv/embedplayer.aspx?bcid=1509282970001).

Oavsett hur väst agerar är det till slut upp till israeler och palestinier att nå en uppgörelse, som garanterar de två staternas suveränitet och säkerhet. Det är då kontraproduktivt och oförenligt med demokratiska ideal av Wallström och regeringen att erkänna Palestina så länge dess regering innefattar ett parti som är odemokratiskt, religiöst fundamentalistiskt, som dessutom av EU är stämplat som terrororganisation och med uttalat mål att utplåna Israel.

Att grunda beslutet om erkännande av Palestina på ”starka politiska argument för … erkännande”“i ljuset av den folkrättsliga analysen” och “i enlighet med folkrättens principer och garantera såväl palestiniernas som israelernas legitima krav på nationellt självbestämmande och säkerhet” (Wallström i DN) vittnar om stor okunnighet om vilka krafter som styr konflikten Israel-Palestina, vad de baseras på och dess dagliga uttryck.

Jag förväntade mig att Wallström och regeringen skulle vara bättre pålästa och tvingas därför anmäla dem för oriktig myndighetsutövning baserat på okunskap. Genom sitt agerande underblåser de hotet mot västasiens enda demokrati – Israel -, undergräver förtroendet för svensk demokrati och ger felaktiga signaler till religiösa fanatiker och terrorister. Summa summarum utgör Wallström och regeringens agerande ett hot mot demokratiska fri- och rättigheter, demokratiska beslutsprocesser och strider mot folkvaldas förtroendeuppdrag att värna Sveriges demokratiska statsskick och världssamfundets utveckling mot fullvärdiga demokratier.

Malmö 2014-11-17
Dela med andraShare on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterEmail this to someonePin on PinterestPrint this page