“Det finns en strimma av hopp som skulle kickstarta fredsprocessen”

“Det finns en strimma av hopp som skulle kickstarta fredsprocessen”

Kickstart förfredsprocess mellan judar och muslimer

Israeliska valresultatet blev en mardröm för fredsvänner och sekulära israeler. Premiärminister Benjamin Netanyahu var i det närmaste uträknad i fredags, men efter att 99 procent av rösterna räknats står han som valets store vinnare.

Men Netanyahu har ingen egen majoritet. Vågmästarrollen har nybildade partiet Kulano med folkligt populäre Moshe Kahlon. Han har sagt sig vilja ha finansministerposten i vilken koalitionsregering som helst. Blir han erbjuden den av Netanyahu tar han posten.

Men det finns en strimma av hopp som skulle kickstarta fredsprocessen och dramatiskt förändra framtida relationer mellan judar och muslimer.

Om inte Kulano med sina 10 mandat erbjuds finansministerposten eller tackar nej till att ingå i Likudkoalitionen, kan inte Netanyahu bilda regering. President Rivlin låter då uppdraget om regeringsbildning gå till Sionistiska unionen, som tillsammans med Kulano, Yesh Atid, Förenade arablistan och Meretz då får egen majoritet på 63 mandat i det israeliska parlamentet.

Här finns dock ett förmodligen oöverstigligt hinder. Moshe Kahlon har deklarerat att han inte kommer sitta i en regering med Förenade arablistan, som nu fick 13 mandat och är tredje största parti. Situationen påminner om Sverigedemokraternas vågmästarroll i svenska riksdagen. Även SD är tredje största parti.

Skillnaden jämfört med situationen i Sverige är att i Israel och Västasien skulle hela regionens befolkningar dramatiskt komma att påverkas. Sekulära israeler och araber skulle gemensamt ges möjlighet att kämpa för demokrati och fredlig samexistens. Hoten från en växande fundamentalism, oförsonlighet och misstänksamhet skulle på sikt kunna neutraliseras och regionen skulle bäras fram på en ny fredsvåg.

Förra gången sköts den bokstavligen i sank då premiärminister Yitzhak Rabin mödades av en ultraortodox jude 1995.

Nu kan ljuset släckas av Moshe Kahlon. När kommer i så fall hoppets låga åter att kunna flamma upp i regionen?

Välkommen till verkligheten Margot Wallström

Välkommen till verkligheten Margot Wallström

Det måste ha varit pinsamt att som hedersgäst under Arabförbundets möte i Kairo plötsligt bli utfrusen och icke önskvärd. Taktiken om att blidka den wahhibistiska gudomliga diktaturen Saudiarabien med att erkänna Palestina, för att få plats i FNs säkerhetsråd, vägde uppenbarligen tunt, då Wallström hade “fräckheten” att våga anspela på Saudiarabiens allt annat än demokratiska samhällssystem. Det verkar som om nuvarande regering och alla tidigare regeringar varit utomordentligt dåligt pålästa om vad Saudiarabien representerar. Är det ett trendbrott som kan skönjas? Kommer svenska regeringar nu våga stå upp för demokratiska värderingar och exponera förtryckarregimer? Står Hamas och Hizbollah på tur?

Konsekvenserna för svenskt företagande i Västasien kommer bli långtgående och mycket omfattande. Saudiarabien är sunni-islams wahhibistiska nav. Den som har fräckheten att beröra landets 250-åriga kungadiktatur, får “händerna amputerade”, inte bara i Saudiarabien utan även i andra sunni-muslimska länder. Enda som gläds åt den utvecklingen är shia-mullorna i den gudomliga diktaturen Iran, dit svenskt näringsliv (kanske) med Obamas hjälp kan finna ersättningsmarknad. I konsekvensens namn måste dock Margot Wallström även då manifestera sitt ogillande över Irans vidriga gudomliga diktatur och förtryckarregim.

Dessa förtryckarregimer måste isoleras, annars förlängs civilbefolkningens lidande i det oändliga och statsfinansierad global terrorism fortsätter att dränka världen i hat och blod.

Saudi Arabia is said to be the world’s largest source of funds and promoter of Salafist jihadism,[87] which forms the ideological basis of terrorist groups such as al-Qaeda, Taliban, ISIS and others. Donors in Saudi Arabia constitute the most significant source of funding to Sunni terrorist groups worldwide, according to Hillary Clinton.[88] According to a secret December 2009 paper signed by the US secretary of state, “Saudi Arabia remains a critical financial support base for al-Qaida, the Taliban, LeT and other terrorist groups.”[89]

Reports have surfaced that the Saudi government supported the Iraqi insurgency in the 2000s [90].

87. http://www.huffingtonpost.com/dr-yousaf-butt-/saudi-wahhabism-islam-terrorism_b_6501916.html The Huffington Post
88. Walsh, Declan (December 5, 2010). “WikiLeaks cables portray Saudi Arabia as a cash machine for terrorists”. The Guardian (London).
89. “US embassy cables: Hillary Clinton says Saudi Arabia ‘a critical source of terrorist funding'”. The Guardian (London). December 5, 2010.
90. “Saudis reportedly funding Iraqi Sunni insurgents”. USA Today. Associated Press. 6 December 2008. Retrieved 12 October 2014.

Iran‘s Islamic Revolutionary Guards Corps was instrumental in founding, training, and supplying Hezbollah, a group labeled a terrorist organization by the United States, Israel, the Gulf Cooperation Council, and the European Union.

The governments of the United States, the United Kingdom, Israel, and Yemen have accused the previous Ahmadinejad administration of sponsoring terrorism either in their, or against their, respective countries. United Kingdom and the United States have also accused Iran of backing Shia militias in Iraq, which have at times attacked Coalition troops, Iraqi Sunni militias and civilians, and Anglo-American-supported Iraqi government forces.

Former United States President George W. Bush has described the Iranian regime the “world’s primary state sponsor of terror.”[17][18][19]

17. “Blair: Iran sponsors terrorism” CNN
18.  “Sharon calls Syria and Iran sponsors of terrorism” Pravda
19.  “Fighting breaks out in Yemen with Shi’ite group tied to Iran” World Tribune

Svenskt näringsliv har även ett moraliskt ansvar för Sverige som fredsmäklare, demokratins försvarare och värnandet av mänskliga rättigheter.

Hur kan människor som vuxit upp i Västeuropas demokratier ha sådana åsikter?

Hur kan människor som vuxit upp i Västeuropas demokratier ha sådana åsikter?

Sydsvenskan20feb2015

Terrorattentaten i Köpenhamn under helgen är ännu en varningsklocka och Belgiens nyligen hårda domslut mot islamistiska rörelsen “Sharia4Belgium” är en välkommen kursändring och tecken på uppvaknande inför jihadisternas terrorverksamhet i Belgien och rekrytering till IS. 45 gruppmedlemmar dömdes till mellan tre och 15 års fängelse. Dess ledare, Fouad Belkacem alias Abu Imram, dömdes till 12 års fängelse (BBC 2015-02-11).

I Belgien är muslimerna fortfarande i minoritet men i huvudstaden Bryssel är Islam största religiösa grupp och en fjärdedel av stadens befolkning är muslimer. Abu Imram, ledaren för organisationen ”Sharia4 Belgium” hävdade helt öppet i en intervju med CBN 2012:

”Islam är oskiljbart från Sharia. Demokrati är motsatsen till Sharia och Islam. Ett demokratiskt Islam är omöjligt… Omkring år 2030 kommer en majoritet av Belgiens invånare att vara muslimer. Även de otrogna säger så… I Antwerpen är 40% av eleverna muslimer.” (1).

I länder som Sverige, Danmark, England, Holland, Frankrike, Tyskland och Norge agerar motsvarande rörelser för införande av muslimska enklaver med islamiska sharialagar: en lag som bryter mot allt vad väst uppnått sedan Upplysningens uppgörelse med kyrkomaktens dominans.

Vad väntar då Europa? Prästerskapets återtåg till maktens grytor, fast i ny skepnad? För att förhindra denna utveckling måste EU införa en konsekvent informationskampanj, med mål att undervisa invandrare om vad frihet under ansvar innebär och informera om skiljelinjen mellan personlig tro och länders oberoende av religiösa dogmer i den politiska beslutsprocessen, samt inte minst tolerans av oliktänkande och innebörden av religionsfrihet.

En video som borde sätta igång alarmklockor visar hur sunni-muslimer i Norge enhälligt stödjer stening av kvinnor. I videon från Islam Net frågar dess ordförande, Fahad Ullah Qureshi, under en paneldiskussion om ”Islam i media” 2013, de 4.000 församlade muslimerna:

”Hur många av er är överens med de straff som beskrivs i Koranen och Sunna, oavsett om det är döden, oavsett om det är stening för äktenskapsbrott, oavsett vad det är? Om det kommer från Allah eller från hans budbärare, att det är det bästa möjliga straffet för mänskligheten och det som bör gälla i världen? Vem håller med om det?”(2).

I videon framgår att alla höjer sina händer, vilket får ordföranden att komma med följande fråga:

” Allah ho’achbar, är ni alla extremister? … Så alla ni säger att ni är vanliga muslimer …. och att ni alla går till normala sunni-moskéer? … Vad ska politikerna säga nu? … Vad ska medierna säger nu? Allah ho’achbar! … De måste utvisa oss alla från detta land [Norge]” (2).

Men var kommer galenskaperna ifrån? Hur kan människor som vuxit upp i Västeuropas demokratier ha sådana åsikter?
En del av svaret ligger i konfrontationen mellan vad monoteismens gudomliga dekret förmanar och kräver av troende och Europas demokratiska värdegrunder. Islams stränga regler och många muslimers okritiska hållning till dess tolkningar har format invandrare som märkligt nog, även efter sitt sökande efter ett bättre liv i västvärlden, propagerar för de förtryckarregimer de själva en gång lämnat. Islam går i otakt med den kristna världen, som för 250 år sedan lämnade förtryckets bojor då massorna reste sig mot den ärvda makten och präststyrets förtryck.

Saudiarabiens wahhibism är däremot fortfarande vägledande för alla sunni-muslimer. I alla fall har det varit så ända tills IS under kalifen Baghdadi deklarerade ett konkurrerande ”Daesh” kalifat i Syrien och Irak. IS häpnadsväckande snabba framgångar har väckt beundran hos europeiska muslimska ungdomar som i tusental anslutit sig till IS.

Men utvecklingen har också inneburit att Saudiarabiens position som “en härskare, en auktoritet och en moské” är hotad. IS grundas på samma wahhibism, efter Muhammed ibn Abd al-Wahhab allians 1774 med Muhammad bin Saud, men har genom sin bestialiska brutalitet visat prov på att till punkt och prickar följa Koranens dekret:

“Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden” (Koranen 2:191).

Ingen av monoteismens galjonsfigurer (Abraham, Jesus och Muhammed) har lämnat någon egenhändigt nedtecknad text varför hela idéen om gudomliga dekret snarare handlar om retoriskt begåvade personers idéer om hur livet och samhällena skulle kunna gestaltas bättre. Idéerna fann gehör hos massorna därför att de presenterades vid rätt tidpunkt och i rätt sammanhang. Reformrörelser har därefter anpassat doktrinerna till tidens anda och dessutom sedan Upplysningen kämpat för att skilja stat från kyrka, utom inom Islam.

En oroande faktor är att islamska skriftlärda ännu idag motsätter sig reformering av Islam. En av de mest betydelsefulla, Hamza Yusuf, hävdade 2010 under rubriken ”Rethinking Islam reform”:

”En reformerad islam är inte islam, eftersom islam redan från början är reformerad [härstammar från judendom och kristendom]”(3).

Yusuf anser att Islam på sin höjd kan tillåta ”renovering” av doktrinerna.

Det innebär att muslimska reformrörelser som istället för lydnad under sharia-lagar predikar lydnad under europeiska lagsystem bedöms som otrogna. Dess mest extrema och mest bokstavstrogna utövare, Islamiska Staten, har det senaste året visat otaliga prov på hur otrogna behandlas.Trots det attraherar IS´ idéer inte bara sunni-muslimer i Irak och Syrien utan även muslimer från övriga världen och till och med svenska medborgare, vilket är ett underbetyg för svenska politikers konstitutionella förpliktelse att fostra och värna demokratiska ideal hos alla medborgare, oavsett religionstillhörighet.

Gudomliga dekret måste få ifrågasättas. De är ju trots allt skapade av människor för att kontrollera massorna och rätta till de ”misstag” evolutionen gett upphov till. Fanatiker lär sig inte påverkas och allra minst övertalas, varför upplysningsarbetet bör inriktas på att informera vanligt folk, på det att de vänder sig bort från uppviglarna och istället bejakar Bibelns och Koranens kärleksbudskap, fredlig samexistens och respekt för varje persons religionstillhörighet.

1. http://www.cbn.com/tv/embedplayer.aspx?bcid=1509282970001
2. https://www.youtube.com/watch?v=qY17d4ZhY8M
3. https://www.youtube.com/watch?v=qY17d4ZhY8M

Terrorismens ursprung finns i Bibeln

Terrorismens  ursprung  finns i Bibeln

Mot bakgrund av IS explosiva framfart i Västasien ställs frågan om vad islamisterna baserar sin barbarism på? I den politiska korrekthetens namn hävdar många opinionsbildare att IS inte på något sätt representerar Islam. Är det verkligen så? Nej, IS står i själva verket på fast muslimsk grund och följer enbart Koranens dekret, som i sin tur grundas på Gamla testamentet. Men, till skillnad från de båda övriga monoteistiska religionerna, judendom och kristendom, som reformerats och adapterat demokratiska ideal, är islamister fast i underkastelsens dekret (islam betyder underkastelse), så som de kanoniserades för ungefär 1200 år sedan och wahhabismens puritanska tolkning från 1700-talet.

Då shejk Muhammad bin Saud 1744 slöt allians med Sunni muslimen Muhammed ibn Abd al-Wahhab, genom giftemål mellan al-Wahhabs dotter och Sauds son Abdul Aziz, inleddes en avgörande epok för att rena Islam från inre stridigheter och otillbörlig närmande västs reformvillighet av gudomliga dekret. Wahhab formulerade motståndet i en doktrin som kom att bära hans namn. Wahhabismen blev enda tillåtna tolkning av Koranen i länder med Sunni-muslimer. Den gav all makt åt den saudiarabiska kungen under mottot “En härskare, en auktoritet och en moské”.  Shia- och Sufi muslimer och muslimer från andra sekter av Islam bedömdes som otrogna och skulle dödas. Redan 1790 härskade wahhabismen över stora delar av Västasien. 1801 attackerades den heliga staden Karbala i Irak, varvid tusentals shia-muslimer, även kvinnor och barn mördades och Imam Husseins (profeten Muhammeds sonson) helgedom förstördes. Saudiarabiens första historiker, Osman Ibn Bishr Najdi, beskrev massakern: “vi tog Karbala och slaktade och tog dess folk (som slavar), prisad vare Allah, världarnas Herre, och vi ber inte om ursäkt för det utan säger: “till de otrogna väntar samma behandling.”

1818 tog dock det första saudiska rikets epok slut då ottomanska och egyptiska styrkor tillsammans krossade wahhabismen i dess lärdomsstad Dariyah (nuvarande saudiarabiska huvudstaden Riyadh). Men wahhabismen har levt vidare och utgör idag den puritanska teologi som loyalt stöder den saudiarabiska familjen och kungens absoluta makt. Miljarder dollar i oljeinkomster från en oljeslukande västvärld har möjliggjort för kungafamiljen att sprida wahhibismen i den muslimska världen och söka “ena Islam under en röst”.

IS´ wahhibism är identisk med Saudiarabiens, men IS kämpar för upprättandet av ett konkurrerande gränslöst kalifat. Båda riktar sig först och främst till muslimer i arabiska länder men har som gemensamt slutmål hela världen under Islam.

Koranens författare fann rättfärdigande av mord på oliktänkande i den monoteistiska urkunden:

“Så säger HERREN….dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände” (2 mosebok 32:27).

I Koranens omskrivning blev det:

“Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden” (Koranen 2:191).

För en sekulariserad människa är det fullkomligt obegriplig att någon kan följa dessa dekret, men religiös extremism har inga gränser. Shejk Omar Abu Sara uppviglade i november 2014 i Al-Aqsa moskén i Jerusalem till skoningslös masslakt på judar. Han rättfärdigade uppviglingen med citat ur Koranen och ett Hadith citat:

“Tiden för slakt har kommit. Tiden att bekämpa er har kommit. Tiden för att döda er har kommit. Med Allahs vilja, vi är redo för uppgiften – vi och lojala och trogna muslimer, tillsammans med arméer av det islamiska kalifatet, som kommer att befria detta land från er smuts … Åh Allah, påskynda dagen för slakten av judarna”.

Ovadia Yosef, ultra-ortodox spirituell judisk ledare (död 2013), sa enligt artikel i israeliska dagstidningen Haaretz 2010-08-29:

“Det är förbjudet att vara barmhärtig mot dem [palestinierna] … Man måste skicka missiler mot dem och utrota dem. De är alla djävulska och fördömda”.

Problemets kärna är hur fredsvänner ska kunna förmå tongivande prästerskap inom monoteismen (Judendom, Kristendom och Islam) att överge inhumana dekret om att döda i religionens namn. Om de monoteistiska prästerskapen kunde enas om att utesluta alla hänvisningar i Bibeln och Koranen till mord på oliktänkande skulle religiös terrorism upphöra. För att detta ska kunna ske krävs ett ofantligt informationsarbete om att de gudomliga dekreten i själva verket är författade av människor med härskarideal och har används för att kontrollera massorna. Fanatiker lär sig inte påverkas och allra minst övertalas, varför ansträngningar bör inriktas på att informera vanligt folk, på det att de vänder sig bort från uppviglarna och istället bejakar Bibelns och Koranens kärleksbudskap, fredlig samexistens och respekt för varje persons religionstillhörighet.

Religionsfrihet och gudomens diktatur

Religionsfrihet och gudomens diktatur

Innebär religionsfrihet att vi förutsättningslöst måste acceptera gudomens diktatur? Oavsett om den kallas judendom, kristendom eller islam. Är det förenligt med demokratiska värderingar att religiösa diktaturanhängare får härja fritt och att monoteismen i den politiska korrekthetens namn inte får kritiseras och allra minst ifrågasättas? Varför står religiösa ideologier över politiska ideologier, speciellt mot bakgrund av att det i många länder är samma sak? Att sakligt kritisera gudomens diktatur borde tvärtom uppfattas som att värna demokrati och demokratiska beslutsprocesser och har inget med vare sig antisemitism eller islamofobi att göra. Gudomliga dekret måste få ifrågasättas. De är ju trots allt skapade av människor för att kontrollera massorna och rätta till de “misstag” evolutionen gett upphov till.

Gå till botten med religiöst baserad terrorism

Nu är det dags att gå till botten med religiös extremism och religiöst baserad terrorism

Mot bakgrund av den historiska fredsmarchen i Paris och runtom i Frankrike 11 januari 2015, då 3,7 miljoner människor, varav 64 statsmän och kvinnor (förutom USAs president Obama!) demonstrerade för yttrandefrihet och mot islamistisk terrorism, har världssamfundet nu ett utmärkt tillfälle att gå till botten med religiös extremism och religiöst baserad terrorism.

Majoriteten av religiösa fanatiker är inte allmänt kriminella utan agerar utifrån övertygelsen om att just deras tolkning, eller rättare sagt rörelsernas spirituella ledares tolkning av heliga skrifter, är den enda rätta och därför måste bokstavligen åtlydas. De tror verkligen på att en allsmäktig Jahve/Gud/Allah existerar och att guden kräver blind åtlydnad av gudomens diktatoriska dekret. Judendom med sitt lagsystem – halacha – och Islam med sitt lagsystem – shari´a – är därför oförenliga med demokratiska länders konstitutioner. Monoteism är alltså det demokratiska politiska lagsystems raka motsats. Men Judendomen har till skillnad från Islam sedan upplysningen och industrialismens epoker utgjort en integrerad del av västvärlden och utvecklats i takt med den kristna världens humanistiska samhällsutveckling och har knoppat av konservativ såväl som reformistisk Judendom.

Islams integrering i västvärlden är i historisk kontext som jämförelse i det närmaste obefintlig, eftersom de tongivande puritanska muslimska prästerskapen inte tillåtit integrering, vilket inte hindrat enskilda muslimer från att individuellt försöka integreras i västvärldens demokratier. Men de bedöms då lika lite som den sekuläre juden att vara trogen sin religions gudomliga dekret. Muslimen har också i bagaget ett genuint misstroende mot västvärlden efter Kristendomens historiska övergrepp på Islam och kapitalismens exploatering av tredje världen. Följande historiska beskrivning har klara likheter med dagens islamistiska terror:

“Den 15 juli 1099 – efter fem veckors belägring – intog korsfararna Jerusalem. Under de följande dagarna mördade de ett stort antal av stadens muslimer och judar. Därefter insatte de Arnulf av Choques som patriark – kyrkligt överhuvud – över Jerusalem. Den nye patriarken slog hårt ned på präster från andra kristna trosriktningar (Världens historia, 2011-10-17).

Hur kan då problemet med samexistens mellan praktiserande troende och sekulära medborgare lösas?

Eftersom religiös extremism grundar sig på bokstavlig tolkning av gudomliga dekret är det i dessa skrifter problemets ursprung finns, men så även dess lösning.

Föga smickrande för judar och kristna finns urkunden för mord på oliktänkande i Gamla Testamentet:

“Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män. Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder.»” (Andra Moseboken 32:27-29).

I Koranens omskrivning blev det:

Det är Han [Allah] som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro. När Allah har talat behövs inga ytterligare vittnesbörd [48:28]. … Och låt alla förnekare av sanningen veta att ett plågsamt straff [väntar dem] [9:3] Och kämpa mot dem till dess allt fitna [otrohet/misstroende] upphör och all dyrkan kan ägnas Allah. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare][2:193]. O ni som tror, alliera inte er med [vissa – tillagt i den svenska översättningen] Judar och Kristna; dessa är allierade med varandra. De ibland er som allierar er med dessa, hör hemma hos dem. GUD vägleder inte de som överträder [5:51].

Medan en överväldigad majoritet av judar och kristna inte lever enligt Mosebokens dekret, utgör Koranen däremot rättesnöre för islamistiska rörelser som IS(IS), Al-Qaida, Hamas, Islamiska Jihad, Hizbollah, Boko-haram och Taliban. Problemet blir ännu större då dessa rörelser sinsemellan bråkar om vem som förespråkar den rätta tolkningen av Islams läror. Sunni och Shia muslimer träter exempelvis om tolkningen av Muhammeds levnadsregler och Muhammeds citat men också om successionsordningen efter Muhammed. Oenigheten är så stor om vad Muhammed egentligen menade och har sagt (Muhammed var analfabet), att var grupp för sig beskyller den andra gruppen för att vara otrogen Islams rätta lära. Därför slaktar exempelvis IS jihadister (Sunni) i Syrien och Irak utan några som helst betänkligheter sunniter som inte erkänner Baghdadis kalifat i Syrien och Irak (IS).

För en sekulariserad människa är denna barbarism fullkomligt obegriplig, men religiös extremism har inga gränser. Shejk Omar Abu Sara uppviglade i november 2014 i Al-Aqsa moskén i Jerusalem till skoningslös masslakt på judar. Han rättfärdigade uppviglingen med citat ur Koranen och ett Hadith citat (video på conricus.com). Ovadia Yosef, ultra-ortodox spirituell judisk ledare (död 2013), sa enligt artikel i israeliska dagstidningen Haaretz 2010-08-29, “Det är förbjudet att vara barmhärtig mot dem [palestinierna] … Man måste skicka missiler mot dem och utrota dem. De är alla djävulska och fördömda”.

Var det samma bibelcitatet ur Andra Moseboken som låg bakom den nazistiska elitens förintelsekrig mot alla judar? Ansåg sig nazisterna vara de rättfärdiga, eftersom judarna mördades och skingrades av romarriket för 2000 år sedan, och att Gud på så sätt kan uppfattas ha velat visa att judendomen var fel och kristendomen rätt? (Judiska skriftlärda förklarar händelsen som Guds besked till judarna att de inte helt följt gudomliga dekret – inte att Gud tagit sin hand från Judendomen). Kunde inte de skriftlärda judarna som en gång dikterade Gamla testamentet förutse att de “gudomliga dekreten” om att “dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände”, skulle kunna användas mot dem själva?

Problemats kärna är hur fredsvänner ska kunna förmå tongivande prästerskap inom monoteismen (Judendom, Kristendom och Islam) att överge eller i alla fall offentligt distansera sig från inhumana dekret om att döda i religionens namn. Om de monoteistiska prästerskapen kunde enas om att utesluta alla hänvisningar i Bibeln och Koranen till mord på oliktänkande skulle religiös terrorism upphöra. För att detta ska kunna ske krävs ett ofantligt informationsarbete om att de gudomliga dekreten i själva verket är författade av människor med härskarideal och har används för att kontrollera massorna. Enligt min erfarenhet låter sig fanatiker inte påverkas och allra minst övertalas, varför ansträngningarna istället bör inriktas på att informera vanligt folk på det att de vänder sig bort från uppviglarna och istället bejakar fredlig samexistens med respekt för varje persons religionstillhörighet.

Je suis Charlie,

Israel, ett steg närmare gudomens diktatur?

Israel, ett steg närmare gudomens diktatur?

 
Israeliska regeringens beslut i söndags att godkänna propositionen om en “judisk nationalstat” är ett fundamentalt angrepp på Israels demokratiska statsskick och innebär istället orientering mot religiös fundamentalism.
 
Beslutet har skapat djup splittring inom den israeliska regeringen.Uppbackad av finansminister Yair Lapid uppges justitieminister Zippi Livni ha anklagat premiärminister Netanyahu för att “Du förstör landet”.
 
Beslutet under söndagens kabinettmöte att stödja propositionen kan om det även godkänns av det israeliska parlamentet Knessets omröstning nu på onsdag (då det kommer förläggas mer eller mindre urvattnat och vagt och därmed kanske ännu farligare), innebära ett allvarligt slag mot Israels högsta domstol och riksåklagarens demokratiska ämbetsutövning.
 
Meretz partiledare Zehava Gal-On utmålar propositionen som “ett brott mot demokratin” och anklagar premiärminister Netanyahu för att vilja skapa en extrem nationalistisk judisk stat där rasism backas upp av lagen.
 
“Genom deklarationen att arabiska inte är officiellt språk, att “nya lagar” måste vara i enlighet med “judisk lag” och att staten ska främja judiska bosättningar och inte bygga för andra nationaliteter som bor här, underordnas Israels demokratiska styrelseskick och lagväsen judisk nationalism“, hävdar Gal-On.
 
Kabinettbeslutet är ljusår från den framtidstro som under premiärminister Rabins vision om fred präglade Israel 1992, då fredseuforin inte kände några gränser och Högsta domstolens domare Aharon Barak talade om en “Konstitutionell revolution …  vars första lag föreskriver att ingen människas liv, kropp eller värdighet skall kunna kränkas … En persons egendom skall inte kränkas. Varje person har rätt att skydda sitt liv, kropp och värdighet. Varje person har frihet från fängelse, frihetsberövande eller utlämning.
 
Tre år senare sköt en religiös vettvilling uppbackad av en del av det religiösa etablissemanget bokstavligen freden i sank då en ultra-ortodox jude mördade premiärminister Yitzhak Rabin. Netanyahus roll i händelseutvecklingen som ledde fram till mordet var inte odelat rumsren, då han bland annat under ett möte på Zion torget i Jerusalem 1994 anklagade Rabin “Israels regering tillåter honom [Arafat] att genomföra den första fasen av sin plan. Det Arafat verkligen vill ha är inte en arabisk stat bredvid Israel, utan en arabisk stat i stället för Israel”.
 
Under de närmare 20 år som gått har religiös och politisk extremism från både israelisk och palestinsk sida vunnit allt större gehör bland respektive befolkningar. Framtidstro har bedövats med gudstro. En utveckling som västvärlden till viss del är skuld till. Demokratiskt skolade européer har aningslöst slutit upp i demonstrationståg mot Israel i tron att de enbart stödjer det palestinska folket. Tragiskt ovetande om de bakomliggande orsakerna, ger de då också stöd åt pseudo-fascistiska härskaridéer om Islams överhöghet. Om västvärlden hade visat mer råg i ryggen och hävdat folkrätten i stället för gudsrätten hade konflikten kunnat lösas. Istället visar demokratier svaghet genom att inte vilja eller kunna bemöta argument som föds i politiskt polariserade samhällen, där trosuppfattning införs som pre-diskursivt i den politiska diskursen. Det vill säga det som ställs utom allt tvivel, att exempelvis judar är Guds utvalda folk och av de fått landet av Gud, eller att Islam är den enda rätta läran och att judarna ska fördrivas från Palestina eller dödas. 
 
Dylika uppfattningar är absolut livsfarliga, då dialogen inte förmår bryta igenom fanatiska gudsdoktriners murverk och därmed försätts alla människor utanför såväl som innanför murarna i polärt förhållande. Väst borde konfrontera prästerskapen med humanismens universella idéer men framför allt skaffa sig djupgående kunskap om de olika prästerskapens begrepps- och idévärld. Sekulariserade demokratier i väst borde bjuda in tongivande präster från båda sidor att formulera sina lösningar på konflikten. Om inte annat hade västliga demokratier fått förståelse för var “skon klämmer”.
 
Kabinettbeslutet ska ses mot denna bakgrund och liknar till stor del den ökande nationalismen i Europa. Sverigedemokraternas dubblering av antalet röster under senaste valet är ett tydligt tecken på detta. Israel är inget undantag. Då israelerna uppfattar omvärlden som alltmer fientlig reagerar de likt alla andra och sluter leden bakom nationalistiska strömningar, som framför allt baseras på vetskapen om att vara jude och judens (historiska) förhållande till icke-judar. Skillnaden jämfört med Sverige är dock att det finns ett religiöst incitament, som delas av det religiösa etablissemanget och talar om att Messias ska komma först då alla länder vänder sig mot Israel, vilket ger eld till den religiösa glöden att i arrogansens tecken strunta i omvärlden, och kanske även ge orsak till uppmuntran. Låter knäppt? Ja, men så är också gudomens diktatur inte förenlig med demokratiskt synsätt och skiljandet av stat från religion.
 
Inom Islam är det konstitutionellt oförenligt att just skilja stat från religion. Sharia är den religiösa lag som i varierande tolkningar styr muslimska länder och dess befolkningar. Upphovet och motsvarigheten till islams variant är judendomens Halacha. Just denna lag och “den judiska själen” vill alltså den israeliska regeringen ska vara mer vägledande än demokratiska fri- och rättigheter och demokratiska beslutsprocesser.

Utplåna Israel?

Vet inte den svenska regeringen att Hamas har som mål att utplåna mitt andra hemland Israel?

Jag är medborgare i två av världens bästa länder – Sverige och Israel. Men på sistone har mitt ena hemland uttryckt stöd för att utplåna mitt andra hemland. Att min svenska regering erkänner Palestina utifrån “folkrättsliga kriterier” har skakat om mig.

Har det blivit folkrättsligt legitimt att utplåna en annan stat?

Vet inte den svenska regeringen att Hamas har som mål att utplåna mitt andra hemland, Israel?

Är den svenska regeringen omedveten om att Hamas urskillningslöst och barbariskt använder alla medel för att demonisera och bekämpa Israel? Att Hamas erkänner användandet av den egna civilbefolkningen som mänskliga sköldar i krigföring mot Israel?

Jag kan förstå den svenska regeringens desperation, likt alla övriga länders desperation och inte minst den palestinska presidenten Abbas desperation, att mot bakgrund av islamismens barbarism i Syrien och Irak och i många andra delar av världen, finna en lösning på konflikten mellan israeler och palestinier. Men lösningen ligger inte i att blunda för verkligheten. Hamas menar vad de säger. Islamiska staten och al-Qaida menar vad de säger.

Att erkänna den ena av dessa terrororganisationer – bara för att man så gärna vill få ett slut på eländet – gagnar inte vare sig fredsprocessen, palestinier, israeler eller på längre sikt svenskar. Istället stärker det islamister och övriga tillbedjare av gudomens diktatur, som ser att terror går hem och även strategin att spela på västvärldens oförmåga att inse trovärdigheten i Hamas stadgars utfästelser att utplåna Israel.

Vi svenskar är (ö)kända för vår naivitet och godtrogenhet. Något som jag personligen ofta får höra i Israel. Jag brukar svara att svenskar för länge sedan insett krigets meningslöshet och att det därför är 200 år sedan vi senast var i krig. Jag hävdar istället att varje konflikt kan lösas genom kompromisser och insikter – bara viljan finns.

På sistone har jag dock börjat tvivla även på min israeliska regerings vilja. Dess bosättningspolitik på ockuperade områden är ofattbar. Om man verkligen vill ha fred försöker man på alla sätt att undvika varje blindskär som kan få fredsskutan att gå i kvav.

Västasien står inför ett viktigt vägskäl – kanske det viktigaste någonsin. För första gången i världshistorien går muslimer ut på gator och demonstrerar mot korandekret om att döda otrogna. Nyligen gick jag med i kurdernas manifestation i Malmö mot IS. Det var befriande och hoppfyllt att se så många gå med i demonstrationståget. Men jag saknade kvinnor beslöjade i niqab och burka, och även vanliga svenskar. Sekulära muslimer behöver svenskars stöd för att våga ta ställning för integrering i Sveriges demokratiska samhälle. De behöver inte naiva uppfattningar om att islamister och andra fundamentalister inte menar vad de säger. Mer än 200 000 syrier har genom sina liv fått alla andra att inse detta.

JO/KU anmälan; Wallström och regeringen

 

JO/KU anmälan av utrikesminister Wallström och regeringen för okunskap om Hamas.

Wallström och svenska regeringens agerande må vila på hur goda folkrättsliga grunder som helst, om att få slut på palestinska folkets lidande och konflikten Israel-Palestina, men att basera erkännandet [av Palestina] på ”folkrättsliga kriterier” (DN 2014-10-30), är bevis på grov okunnighet och naivitet om vilka mål den ena parten – Hamas – i den palestinska ämbetsmanna- och enhetsregeringen har.

JO´s svar 2014-11-26: “Eftersom din anmälan inte gäller någon som står under JO:s tillsyn tas den inte upp till prövning. Ärendet avslutas”.


Vilket föranledde mig att skicka följande e-post till JO 2014-11-29: “Tack för svar angående min anmälan mot utrikesminister Margot Wallström och Regeringen. Vad jag förstår har 1 januari 1976 avskaffade Ämbetsmannaansvaret ersatts av luddigare “oriktig myndighetsutövning”. Men till vilken myndighet ska jag vända mig då uppenbarligen JO inte är tillsynsmyndighet för “oriktig myndighetsutövning”?.

JO svarade att KU är rätta adressen, så anmälan skickades till KU 2014-12-01. “KU-anmälan av utrikesminister Margot Wallström och regeringen för att enligt 13 kap. 3 § regeringsformen grovt åsidosatt tjänsteplikten i samband med erkännandet av Palestina 2014-10-30 och gjort sig skyldig till oriktig myndighetsutövning.”

KU´s svar 2014-12-11: “Ärendet föredrogs. Utskottet beslutade att skrivelsen inte skulle föranleda någon åtgärd”.


JO anmälan av utrikesminister Wallström och regeringen för okunskap om Hamas

JO anmälan av utrikesminister Wallström och regeringen för okunskap om Hamas

(Kopia av anmälan till Riksdagens ombudsmän – JO)

Beskrivning Anmälan om oriktig myndighetsutövning av utrikesminister Margot Wallström och regeringen för okunskap då det gäller erkännandet av Palestina 2014-10-30 Anmälarens syn på händelsen Utrikesminister Margot Wallström och svenska regeringen har genom erkännandet gjort sig skyldig till stöd av en organisation vars uttryckliga mål är att utplåna en annan stat – i detta fall den demokratiska staten Israel. Wallström och svenska regeringens agerande må vila på hur goda folkrättsliga grunder som helst, om att få slut på palestinska folkets lidande och konflikten Israel-Palestina, men att basera erkännandet på ”folkrättsliga kriterier” (DN 2014-10-30), är bevis på grov okunnighet och naivitet om vilka mål den ena parten – Hamas – i den palestinska ämbetsmanna- och enhetsregeringen har.

Då Wallström i DN skriver 2014-10-30 “Regeringen anser att de folkrättsliga kriterierna för ett erkännande av staten Palestina är uppfyllda”, innebär det de facto ett stöd för en av EU betecknad terrororganisation vars stadgar lyder:

“Israel kommer att existera och kommer att fortsätta att existera till dess Islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig” (Hamas stadga, I Allahs, den mest nåderikes namn, 1988-08-18).

Hamas ledare Khaled Mashal deklarerade även under ett tal vid Gazas Islamiska Universitet 2012-12-09 uttryckligen Hamas´ motstånd mot staten Israel:

“… vi accepterar inte två-stats lösningen .. eller en palestinsk statstatus vid sidan om Israel”.

Har det plötsligt blivit folkrättsligt legitimt att utplåna en annan stat? Wallström bygger erkännandet bland annat på”försoningsöverenskommelsen mellan Hamas och Fatah” (ibid). “Försoning” på bekostnad av Israel? Vet inte svenska regeringen att Hamas har som uttryckligt mål att utplåna Israel? Är den svenska regeringen omedveten om att Hamas urskiljningslöst och barbariskt använder alla medel för att demonisera och bekämpa Israel? Att Hamas till och med erkänner användandet av den egna civilbefolkningen som mänskliga sköldar i krigföring mot Israel:

”Döden har för det palestinska folket blivit en industri, där kvinnor, barn, äldre och soldater deltar… [Palestinier] skapar en mänsklig sköld av kvinnor, barn, äldre och Jihad kämpar, mot den sionistiska bombningsmaskinen, som om de sade till den sionistiska fienden: ”. Vi önskar döden som ni önskar livet ’” (Hamas TV 2008-02-29).

Sami Abu Zuhri, Hamas talesman i Gaza, uppmanade i palestinsk TV 10 Juli 2014 även Gaza-medborgare att inte lyda israeliska varningar om att lämna sina hus. Istället uppmanades de stanna i sina hus och klättra upp på taket. ”Det har visat sig effektivt”, sade han. Hur Hamas strategiskt använt civilbefolkning som mänskliga sköldar även i sjukhus framgick av videofilmer som visade skyttevärnseld från Al-Wafa sjukhuset i Gaza under juli månad 2014. Efter flera dagars varningar om att utrymma sjukhuset angrep israeliskt flyg 23 juli och efterexplosioner vittnade om att Hamas även använt sjukhuset som ammunitionsdepå. Att använda civilbefolkning som mänskliga sköldar är medveten strategi för Hamas, som vet att världsopinionen reagerar starkt och fördömande på bilder som visar oskyldiga offer. De räknar också med att världsopinionen inte tror på anklagelserna från Israel om att Hamas använder civilbefolkning som sköldar. Så har det varit hittills, men Europa och världen börjar inse Hamas strategi. EU fördömde kraftfullt Hamas användande av mänskliga sköldar och raketbeskjutning mot civila mål i Israel (här i original):

”The EU strongly condemns the indiscriminate firing of rockets into Israel by Hamas and militant groups in the Gaza Strip, directly harming civilians. These are criminal and unjustifiable acts. The EU calls on Hamas to immediately put an end to these acts and torenounce violence. All terrorist groups in Gaza must disarm. The EU strongly condemns calls on the civilian population of Gaza to provide themselves as human shields” (Council of the European Union dokument 22 juli 2014).

Hamas har alltsedan 2008 använt den palestinska civilbefolkningen i Gaza som sköld i strider, vilket bryter mot Genevekonventionen.

”The Parties to the conflict shall not direct the movement of the civilian population or individual civilians in order to attempt to shield military objectives from attacks or to shield military operations” (Geneva Convention IV, Article 51(7) of the 1977 Additional Protocol I).

Hamas har dessutom urskiljningslöst terrorbeskjutit Israels civilbefolkning med mer än 10.000 raketer under 9 år (sedan Israel lämnade Gaza 2005). Hamas bryter genom sin terrorverksamhet i Gaza och mot Israel mot Genevekonventionen och gör sig skyldig till brott mot folkrätten:

  • Civilbefolkningen ska skyddas.
  • Parterna i en konflikt måste alltid skilja mellan den civila befolkningen och de stridande för att skydda civilbefolkningen och civil egendom. Varken civilbefolkningen som helhet eller enskilda civila får anfallas.
  • Civil egendom får inte anfallas.
  • Anfall får endast riktas mot militära mål. De stridande parterna ansvarar för att ingen sammanblandning av militär och civil verksamhet sätter civilsamhället i fara.
  • Den som inte längre deltar i striderna ska skyddas.
  • Det är förbjudet att döda eller såra en motståndare som tydligt uttrycker avsikt att ge upp motståndet eller som på annat sätt är försatt ur stridbart skick. Personer som inte längre deltar i striderna ska alltid skyddas och behandlas humant. De har rätt att upprätthålla kontakten med sina anhöriga och att ta emot stöd.
  • Sårade och sjuka ska skyddas.

Men inte nog med det. Hamas använder även FNs organ UNRWA som sköld för angrepp mot Israel. UNRWA´s presstalesman Chris Gunness medgav i israelisk TV2 31 juli att han kände till tre tillfällen då Hamas använt UNRWA byggnader för krigföring mot Israel. Att erkänna Palestina i vars enhetsregering Hamas ingår – bara för att man så gärna vill få ett slut på eländet – gagnar inte vare sig fredsprocessen, palestinier, israeler eller på längre sikt Sverige. Istället stärker det islamister och övriga tillbedjare av gudomens diktatur, som ser att terror går hem och även strategin att spela på västvärldens oförmåga att inse trovärdigheten i Hamas´ stadgars utfästelser om att utplåna Israel. Wallström och regeringen måste inse – hur världsfrånvänt och inhumant det än förefaller att vara – att Hamas och andra islamistiska organisationer agerar med illvilja utifrån religiös fundamentalistisk övertygelse, vars dekret tvingar fundamentalister att agera enligt kanoniserade uppmaningar om att döda de som är Islams fiender:

”Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck (otrohet) [fitna] är ett värre ont än döden [Koranen2:191].

“Allah’s Apostle said, ”You (i.e. Muslims) will fight with the Jews till some of them will hide behind stones. The stones will (betray them) saying, ’O ’Abdullah (i.e. slave of Allah)! There is a Jew hiding behind me; so kill him.’ ” (4:52:176, Narrated ’Abdullah bin ’Umar). [Har ej hittat auktoriserad översättning till svenska av detta stycke].

“Det är han [Allah] som har sänt sin budbärare [profeten Muhammed] med vägledning och sanningens religion att manifestera det över alla andra religioner, även om de som associerar Allah med andra ogillar det” [9:33].

“O, du som ägt tron, ta inte judar eller kristna som allierade. De är [sannerligen] varandras allierade. Och den som bland er är allierade med dem – han är då verkligen [en] av dem. Sannerligen, Allah vägleder inte de folk som gör fel” [5:51].

Palestinierna är underställda muslimska prästerskapets tolkning av Koranen om att ett land som en gång varit muslimskt måste återerövras av Islam. Israelerna å sin sida är i händerna på det judiska prästerskapet som hävdar att Gud gav Samarien och Judéen (Västbanken) till Israel. Om omvärlden hade visat mer råg i ryggen och hävdat folkrätten i stället för gudsrätten hade ny mark kunnat brytas. Istället visar demokratier svaghet genom att inte vilja eller kunna bemöta argument som föds i politiskt polariserade samhällen, där trosuppfattning införs som pre-diskursivt i den politiska diskursen. Det vill säga det som ställs utom allt tvivel, att exempelvis judar är Guds utvalda folk och av Gud fått Israel, eller att Islam är den enda rätta läran och att judarna ska fördrivas från Palestina eller dödas. Dylika uppfattningar är absolut livsfarliga, då dialogen inte förmår bryta igenom fanatiska gudsdoktriners murverk och därmed försätts alla människor utanför såväl som innanför murarna i polärt förhållande. Lösningen på detta problem består i att båda sidor omtolkar sina heliga skrifter och betonar samexistens istället för utplånande. Reformvänliga starka prästerliga krafter på båda sidor kan påverka utgången av Israel-Palestinakonflikten. Koranen erkänner exempelvis Israel i följande verser:

”Vi har gett Israels barn skriften, visdom och profetskap, och försåg dem med goda gåvor; vi gav dem fler välsignelser än något annat folk” [45:16].

Koranen ger även Israel rätt att bo i landet:

”Och därefter sa vi till Israels Barn, ”Gå och bo i detta land. När den slutliga profetian inträffar, kommer vi att sammankalla er alla i en grupp” [17:104].

Koranen betonar också Israels utvaldhet:

”O Israels Barn, minns Min ynnest som jag har givit er och att jag föredragit er över världarna [alla andra]” [2:47].

Det råder ett starkt förbund mellan Islam och Israels folk i följande vers:

”Jag har kommit till er med ett klart vittnesbörd från er Herre, så gå med mig Israels barn” [7:105].

Koranen ger i följande vers vittnesbörd om hur Allah hjälpt Israels folk till det land där de bor:

”Men det folk som varit förödmjukat och föraktat gjorde Vi till arvingar till det land som Vi välsignat, dess östra såväl som dess västra delar. Så uppfylldes din Herres nådiga löfte till Israels barn [om belöning] för deras uthållighet; och Vi lade i ruiner allt vad Farao och hans folk hade byggt upp och ödelade deras odlingar” [7:137].

Av ovan framgår klart och tydligt att Allah favoriserar ”Israels barn” och måste också göra det eftersom Islam och Koranen grundar sig på den monoteistiska moderreligionen Judendom. Rörelser som Hamas, IS, Al-Qaida och Hizbollah har därför inget som helst stöd i Koranen för sina angrepp på Israels barn. Sekulariserade demokratier i Väst verkar inte kunna förstå konfliktens bakgrund. De borde bjuda in tongivande präster från båda sidor och be dem formulera sina lösningar på konflikten. Om inte annat hade västliga demokratier fått förståelse för var “skon klämmer”. Västliga demokratier borde konfrontera prästerskapen med humanismens universella idéer men framför allt skaffa sig djupgående kunskap om de olika prästerskapens begrepps- och idévärld. Med så polariserade åsikter och på ömse sidor önskan om att förgöra varandra, står hoppet annars till att försöka neutralisera ultra-ortodoxa, fundamentalister och islamisters inflytande. Demokratiskt styrelseskick är oförenligt med dessa trosinriktningar. Abu Imram, ledaren för organisationen ”Shariah4 Belgium” hävdade helt öppet i en TV-intervju med CBN:

”Islam är oskiljbart från Sharia. Demokrati är motsatsen till Sharia och Islam. Ett demokratiskt Islam är omöjligt…” (CBNnews:http://www.cbn.com/tv/embedplayer.aspx?bcid=1509282970001).

Oavsett hur väst agerar är det till slut upp till israeler och palestinier att nå en uppgörelse, som garanterar de två staternas suveränitet och säkerhet. Det är då kontraproduktivt och oförenligt med demokratiska ideal av Wallström och regeringen att erkänna Palestina så länge dess regering innefattar ett parti som är odemokratiskt, religiöst fundamentalistiskt, som dessutom av EU är stämplat som terrororganisation och med uttalat mål att utplåna Israel.

Att grunda beslutet om erkännande av Palestina på ”starka politiska argument för … erkännande”“i ljuset av den folkrättsliga analysen” och “i enlighet med folkrättens principer och garantera såväl palestiniernas som israelernas legitima krav på nationellt självbestämmande och säkerhet” (Wallström i DN) vittnar om stor okunnighet om vilka krafter som styr konflikten Israel-Palestina, vad de baseras på och dess dagliga uttryck.

Jag förväntade mig att Wallström och regeringen skulle vara bättre pålästa och tvingas därför anmäla dem för oriktig myndighetsutövning baserat på okunskap. Genom sitt agerande underblåser de hotet mot västasiens enda demokrati – Israel -, undergräver förtroendet för svensk demokrati och ger felaktiga signaler till religiösa fanatiker och terrorister. Summa summarum utgör Wallström och regeringens agerande ett hot mot demokratiska fri- och rättigheter, demokratiska beslutsprocesser och strider mot folkvaldas förtroendeuppdrag att värna Sveriges demokratiska statsskick och världssamfundets utveckling mot fullvärdiga demokratier.

Malmö 2014-11-17

Koranen ger stöd för fred mellan israeler och palestinier

Koranen ger stöd för fred mellan israeler och palestinier

Svenska regeringens överraskande beslut att erkänna Palestina har rönt uppmärksamhet världen över, inte minst mot bakgrund av att Sverige på detta sätt stödjer en regim som i sina stadgar har som mål att utplåna staten Israel.

“Israel kommer … att existera till dess Islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig (Hamas stadga, I Allahs, den mest nåderikes namn, 1988-08-18).”

Mot denna bakgrund är det obegripligt att regeringen till och med baserar erkännandet på folkrättsliga kriterier:

“Regeringen anser att de folkrättsliga kriterierna för ett erkännande av staten Palestina är uppfyllda …. och försoningsöverenskommelsen mellan Hamas och Fatah (ger) bättre förutsättningar att påvisa sammanhållen inre kontroll” (DN 2014-10-30).

Svenska regeringen legitimerar härmed Hamas uttryckliga mål och stärker dess terrorverksamhet mot Västasiens enda demokrati – Israel. Man måste fråga sig om regeringen drabbats av totalt hjärnsläpp. Stödjer man verkligen utplånandet av Israel? Självklart inte. Istället är det frågan om grundläggande okunskap om Islam.

Men, som om problemet inte vore nog allvarligt, blir det ännu värre då man betänker att Hamas inte heller har stöd i koranen för sina utplåningsförsök. Koranen grundar sig på den monoteistiska judiska moderreligionen och favoriserar de facto ”Israels barn” :

Detta är inte en påhittad Hadith; denna (Koran) bekräftar alla tidigare skrifter [Bibeln], tillhandahåller detaljerna för allting, och är en ledstjärna och nåd för de som tror [på monoteismen]” [Koran 12:111].

Denna Koran skulle omöjligt kunna vara skriven av någon annan än GUD. Den bekräftar alla tidigare budskap och tillhandahåller en fullt detaljerad skrift [Koran 10:37].

Islam har allt gemensamt med judendom och tvärtemot Hamas´ hatiska predikningar, uppvigling och krav på att utplåna staten Israel, erkänner koranen Israel:

Vi har gett Israels barn skriften, visdom och profetskap, och försåg dem med goda gåvor; vi gav dem fler välsignelser än något annat folk [Koran 45:16].

Koranen ger även Israel rätt att bo i landet:

Och därefter sa vi till Israels Barn, ”Gå och bo i detta land. När den slutliga profetian inträffar, kommer vi att sammankalla er alla i en grupp” [Koran 17:104].

Koranen betonar också Israels utvaldhet:

O Israels Barn, minns Min ynnest som jag har givit er och att jag föredragit er över världarna [alla andra] Koran [2:47].

Svenska regering borde naturligtvis kraftfullt ta avstånd från rörelser som vill utplåna Västasiens enda demokrati och istället aktivt stödja de muslimer som vill leva sida vid sida med israeler. En elegant lösning för islams imamer (präster) som vill befrämja fredlig samexistens vore att välja beteckningen israeler och inte judar på det folk som bor i Israel (Israels barn).