Hur kunde de välja Trump till President?

Den frågan ställer sig många efter det amerikanska presidentvalet. Här följer skribenten och mediaexperten – aktuell med sin essä Globaliseringsångest (https://conricus.com/globaliseringsangest/) – Richard Conricus, intressanta analys. (Anne Edelstam)

Frågorna hopas efter Trumps seger i den smutsigaste presidentvalskampanjen i USA:s 240-åriga historia. Lögner, sexism, svartmålning och smutsiga personangrepp har haglat över Hillary Clinton och alla andra som inte fallit Trump i smaken.  Enligt Politico  11/10/16 fick Trump 59,704,886 Popular Votes och Clinton 59,938,290 Popular Votes vilket ger Clinton 233,404 fler röster, men beroende på det amerikanska valsystemet med elektorsröster, tog Trump hem presidentämbetet för de närmaste fyra åren i världens största och viktigaste demokrati.

TV- och nyhetskanaler världen över har rapporterat om hur världen vaknat upp till en ny realitet. Populism har vunnit över förstånd. Korttänkthet över vett och sans. Katastrofen från 9/11 blev med en historisk nyck 11/9.

Trump är resultat av ökat motstånd mot etablissemanget och korrumperade politiker som glömt varför de innehar sina poster. Tolv av Västeuropas arton stora västliga demokratier har populistiska högerrörelser. Trump har med all sannolikhet inspirerats av dessa krafter. Hans verbala fadäser under presidentvalskampanjen har vägt lätt i jämförelse med hans enkla budskap mot allt etablerat. Inte i någon fråga har han kommit med genomförbara förslag på åtgärder. Trumps signum är att han är mot allt som inte är amerikanskt. Han är protektionistisk och nationalistisk. Han vill göra USA stort igen. Liknande tongångar hörs från populister i andra länder.

Trump, Marine Le Pen i Frankrike och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson är exempel på populister som utnyttjar ett glapp i folks medvetande och tack vare retorisk begåvning lyckas dupera vanligt folk. Populisten rider på att “eliten” i form av tongivande opinionsbildare och politiska ledare inte vågar benämna saker vid dess rätta namn. Populisten utnyttjar människors ångest inför den oundvikliga globaliseringen och hävdar att makthavarna inte lyssnar till eller förstår medborgarnas oro.

Då “eliten” inte förmår att lyfta sig ur den västerländska hegemonins humanistiska världsbild och sätta sig in i konkurrerande kulturvärldars hegemonier, gagnar det därför dessa rörelser. Då “eliten” söker sympati för de utsatta utifrån humanismens krav på förståelse, tolerans, medmänsklighet, försoning och respekt för individen istället för att skärskåda agerande som är dess motsats, retar det en växande skara människor som ser sitt kulturarv utarmas. De som känner sin samhällsposition mest hotad är också de som faller för populistens löften. I det amerikanska presidentvalet röstade en majoritet av vita män och kvinnor i åldersgruppen 45-65+ på Trump.

Populisten lägger snaror för samförståndslösningar och presenterar subversiva lösningar på globaliseringsångestens som eldar på oförståndets sjudande kittel. Medborgaren som egentligen bara vill vara lycklig, lyssnar gärna till lyckorop men verkar ha stora problem med att urskilja ropen och ha tillit till det öppna samhället. Trump har ropat både bäst och högst. Folket har lyssnat. En nyttig läxa för det politiska och mediala etablissemanget som tydligen inte lyssnat tillräckligt till och förstått vad folk oroas över.

Richard Conricus