Du förolämpar Allah, premiärminister Cameron

Då Englands premiärminister i TV säger att “IS är ond” och att “IS inte är muslimer utan monster” (2014-09-14) reflekterar det djup okunnighet om vad Islam och de andra monoteistiska religionerna – Judendom och Kristendom – baseras på. Tvärtemot vad Cameron hävdar står IS på fast religiös mark och Cameron vet faktiskt inte vad han talar om då han hävdar att “Islam är en fredlig religion” (Islam betyder ordagrant underkastelse). Då han säger att IS är ond, innebär det faktiskt samtidigt att han hävdar att Gud är ond, eftersom IS enbart följer monoteistiska urkunder.

Förmodligen är det en del läsare som sätter kaffet i vrångstrupen efter att ha läst detta påstående. Men det är faktiskt så att IS “gudomliga diktatur=Islam” är densamma som Judendomens och Kristendomens.

IS (tidigare ISIS) har sedan grundandet i Jordanien för ungefär tio år sedan finansiellt stötts av framför allt Saudiarabien och Qatars penningstinna wahhabitiska regeringar – som dock nu upptäckt att IS även hotar deras envåldsriken – och därför bett västvärlden om hjälp för att bekämpa IS. Deras våldsamma och framgångsrika framfart har möjliggjorts genom tyst medgivande av lokala sunnimuslimer i Irak och i Syrien, vars lojalitet uppenbarligen ligger hos wahhibismens ortodoxa och puritanska tolkning av Koranen, som beskyller alla andra muslimer och icke-muslimer för att vara otrogna (“fitna”) – och ska dödas (Koran2:191).

IS och andra islamistiska terrororganisationer har alla det gemensama att de grundar sig på den judiska moderreligionens kanoniserade text om att det inte bara är tillåtit utan ett krav från den allsmäktige Yahweh/Gud/Allah att döda otrogna. Därför dödades den egyptiske presidenten Anwar Sadat 1981 av en muslim och israeliske premiärministern Yitzhak Rabin 1995 av en jude. Fortfarande ligger vidskepelsens bedövande mantel över människors sinnen. I många länder råder fortfarande ”gudomens diktatur”, som under tusentals år bestämt människors vardag.

Gudomens diktatur är alltså även en del av vårt kulturarv. Gudomens diktatur var upphov till korsfararnas barbarism för tusen år sedan då judar och muslimer mördades. Dagens islamism är som ett eko från gången tid:

Den 15 juli 1099 – efter fem veckors belägring – intog korsfararna Jerusalem. Under de följande dagarna mördade de ett stort antal av stadens muslimer och judar. Därefter insatte de Arnulf av Choques som patriark – kyrkligt överhuvud – över Jerusalem. Den nye patriarken slog hårt ned på präster från andra kristna trosriktningar (Världens historia, 2011-10-17)

Men, vad grundade korsfararna sin barbarism på?

Svaret är föga smickrande. Så här lyder Andra Moseboken 32:27-29:

“Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män. Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder»” (Andra Moseboken 32:27-29).

I Koranens omskrivning blev det:

“Ni får döda dem som för krig emot er, och ni får driva ut dem eftersom de drivit ut er. Förtryck är värre än mord” (Koran2:191).

“Och kämpa mot dem till dess allt fitna [otrohet/misstroende] upphör och all dyrkan kan ägnas Allah. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare]” [2:193].

Skillnaden mellan å ena sidan Judendom och Kristendom och å andra sidan Islam är att Islam inte tillåter nytolkning av den 1200 år gamla korantexten. Men även att medan kristna under 250 år skolats i Upplysningens anda av frihet och tolerans, tätt ackompanjerade och i en del fall även ledda av sekulariserade judar, saknar muslimer detta paradigmskiftes genomgripande förändring av skiljelinje mellan stat och religion. Islam´s 1200 år gamla urkunder (texterna kanoniserade mer än 200 år efter Muhammeds död) utgör fortfarande bas för muslimska värden i Västasiens länder.

Orsaken till motståndet mot väst är bland annat muslimers genuina misstroende mot västvärldens historiskt koloniala och imperialistiska förtryckarregimer, wahhibismens fundamentalistiska tolkning av Koranen, och att dagens inflytelserika muslimer och islamister anser Islam vara den enda sanna religionen.

Fanatiska muslimers och islamisters gudomliga diktatur – islamism – är farligare än någon annan modern -ism, eftersom den grundar sig på en övermänsklig och pre-diskursiv vidskeplig övertygelse, som inte kan eller får ifrågasättas. Den är mångfalt värre än proletariatets diktatur (kommunism), fascism och nazism, eftersom de senare är världsliga uttryck skapade av människan, vilka kognitivt kan och får ifrågasättas.

Men även den allsmäktige guden är med tämligen stor säkerhet ett av människan konstruerat väsen, som genom påstådda gudomliga dekret får människor att agera konformistiskt i akt och mening att skapa ett specifikt gudsbejakande samhälle enligt rigida lagar.

Människans gudsbegrepp grundar sig av allt att döma på ett inneboende behov av en övermänsklig förklaringsmodell för meningen med livet. Förmodligen var det så att då de första människorna utvecklade möjlighet till tal uttryckte de bäst begåvade människorna primitiva teorier om alltings mening och ursprung. Under historiens gång överlevde de teorier som bäst passade det mänskliga kynnet och tankevärld. Genom den synkretiska processen födde grundteorierna nya teorier som födde nya teorier och så vidare fram tills våra dagar.

Människans idéförmåga har således skapat gudomens diktatur, som under tusentals år kom att kodifiera människors vardag. Först i och med Renässansen men framför allt genom Upplysningen började den ditills rådande världsordningen om gudomligt styre ifrågasättas. Idéen föddes om att skilja religion från samhällets politiska beslutsprocess, vilket till slut kom att resultera i det representativa folkstyrets demokratiska beslutsprocess, befriat från ”gudomliga dekret”.

På Europas Renässans och Upplysning följde kolonialism och imperiebyggande. Något som hårt drabbade övriga världen. Motståndet mot västerländsk kolonialism och imperialism kanaliserades i Västasien till Islam´s läror, vars urkunder obönhörligen hamrat in budskapet att judar och kristna har fel och att Islam är den rätta läran. Hoten från västvärldens kultur bemöttes fortsättningsvis med muslimsk fundamentalism och islamism.

Världens prästerskap förlorade gradvis inflytande över samhällenas utveckling, och gudomens diktatur byttes mot gryende demokratiska statsskick i framför allt västvärlden. Men den nyvunna friheten kunde inte hanteras av alla. Världsliga diktaturer som kommunism (protelariatets diktatur), nazism och fascism föddes. Gudomliga diktaturer lever också fortfarande kvar i bland annat Västasiens fundamentalistiskt muslimska och av islamism genomsyrade stater.

Islamisering och tro på fundamentalistisk Islam kan betecknas som ren självbevarelsedrift. I brist på alternativ tolkning av Islams urkunder, tvingas praktiserande muslimer att då de måste välja på rätt och fel följa Koranens dekret, såsom de tolkas av ortodoxa och puritanska imamer.

I västasiens diktaturer innebär det att merparten av den muslimska befolkningen stödjer varierande nyanser av Allahs gudomliga diktatur. Frågan är var Europas, USAs och övriga världens muslimers lojalitet är förankrad? I demokratiska beslutsprocesser eller i 1200 år gamla härskardekret?

Det gäller alltså för muslimer att ta ställning för eller emot en gränsöverskridande globalt verkande våldsideologi, typ för eller emot nazism, fascism eller kommunism. Samma ställningstagande gäller för övrigt för världens icke-muslimska befolkning. Stå upp för icke-vålds ideologier och för demokratiska beslutsprocesser!