Demokrati

Demokrati är ett styrelseskick där den politiska makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament.

Som politisk filosofi bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter. Det finns flera varianter av demokrati, med olika nivå på representativitet och frihet för medborgarna, till exempel direktdemokrati och representativ demokrati.

De flesta demokratiska nationer har grundlagar för att förhindra att den politiska makten blir snedfördelad, till exempel genom att makten är delad mellan den verkställande makten, den lagstiftande makten och den dömande makten. Återkommande kritiska poänger är majoritetsförtryck, att medborgarna inte har tid att sätta sig in i alla frågor, och att de politiska partierna ägnar mer tid åt röstfiske än åt att styra. Intressekonfliktsfrågan är också vanlig.

Den moderna demokratin uppstod i Västvärlden på 1700- och 1800-talen med Frankrike och USA som tidiga exempel. Under 1900-talet spred den sig över världen till Latinamerika, forna kolonier och före detta socialistländer (Wikipedia).

Våldsideologier

Vilka är *våldsideologierna och vad representerar de? Nedan följer definition av de allra värsta motståndarna mot grundläggande fri- och rättigheter och demokratiska beslutsprocesser:

Fascism är en auktoritär ideologi som har sitt ursprung i Benito Mussolinis fascistiska parti från 1921 i Italien, med rötter i den italienska nationalsyndikalismen. Fascism är en massrörelse, med elitstyre och individen underställd statens behov. Fascismen föredrar en reglerad, klassöverskridande (korporativ) ekonomi och en idealistisk, sekulär och imperialistisk kultur. Antalet offer för fascism är svåra att få fram då exempelvis Italiens fascister ingick i den tyska nazismens dödsmaskin. Fascistiska länder och dess ledare: Adolf Hitler – Tyskland, Benito Mussolini – Italien, Hideki Tojo – Japan, Ferenc Szálasi – Ungern, Francisco Franco – Spanien,  Juan D. Peron – Argentina och Augusto Pinochet – Chile.

Islamism betecknar rörelser och ideologier som kämpar för att islam ska genomsyra hela samhället och styras enligt sharia-lagar. Salafism och wahhabism är två uttryck av islamismens ortodoxa och puritanska sunniislamiska fundamentalism som är förhärskande i Saudiarabien och Qatar och i Gaza representerad av Hamas. De drivs av en militant radikalism och anser sig ha rätt att utropa heligt krig mot alla otrogna; judar och kristna men även oliktänkande muslimer, typ shia och dess islamistiska organisationer som Hizbollah i Libanon. Islamismens mål är en global islamisk stat, ett nytt kalifat, typ IS (Islamiska staten) i Syrien och i Irak. Saudiarabien, Qatar, Bahrain, Jordanien och Förenade Arab emiraten har dock vänt sig mot IS barbari och deltar sedan 2014-09-22 i en USA ledd militär aktion mot IS. Ett ställningstagande som kommer ställa på sin spets frågan om vilken tolkning av Koranens urkunder som framöver ska bestämma muslimers vardag. Sedan 1971 har omkring 6.5 miljoner muslimer mördats av andra muslimer i religiösa krig. I det pågående 3 år långa syriska inbördeskriget passerades 200.000 döda under september 2014. Omkring 500.000 irakier dödades mellan 2003-2013.

Kommunism är benämning på en rad besläktade idéer om att egendom bör vara gemensam eller åtminstone jämnt fördelad i samhället. I marxistisk-leninistisk teori betecknar termen det slutstadium i mänsklighetens utveckling, då klasser och utsugning har upphört och produktionsresultatet fördelas till alla efter behov. En vacker inställning som dock i praktiken visat sig vara ouppnåelig för den begärstyngda och makthungriga människan. Kommunism har istället kommit att identifieras med elitstyre och mord på oliktänkande. Mellan 63 miljoner och 93 miljoner människor (beroende på källa) har dödats av kommunistiska despoter som Stalin och Mao Zedong. I Kina, Kuba, Nordkorea, Laos och Vietnam innehar alltjämt det styrande kommunistpartiet statsmakt genom diktatur.

Nazism har föreställningen om att folket – nationen – har ett högre värde i förhållande till den enskilde och avvisar främmande raselement, särskilt sådana av icke ariskt (i praktiken oftast judiskt) ursprung. Det främsta uttrycket för folket är dess ledare (führerprincipen). I ledarstaten behövdes inga fria meningsbrytningar, val eller majoritetsbeslut. Ledaren framställdes som ett uttryck för folkviljan och folkets ande, folksjälen, förkroppsligades hos ledaren. Ledarstaten hade en strängt hierarkisk uppbyggnad som var baserat på ett enpartisystem och stödd bland annat av en intensiv, likriktad propaganda, censur och hemlig polis. Till sin hjälp hade den högste ledaren en utvald elit bestående av en rad andra ledare som var och en ansvarade för sitt eget speciella område. Den politiska ledningen gjorde i praktiken anspråk på totalt herravälde över alla samhällslivets förhållanden, och ledaren blev föremål för en nästan religiös dyrkan (Adolf Hitler). Omkring 11 miljoner människor (majoriteten judar) mördades under nazismens “tusenåriga rike” 1933-1945.

* Angivet antal offer för de olika våldsideologierna gäller människor som på grund av etnicitet eller åsikter eller sexuell läggning mördats.