“Det finns en strimma av hopp som skulle kickstarta fredsprocessen”

Israeliska valresultatet blev en mardröm för fredsvänner och sekulära israeler. Premiärminister Benjamin Netanyahu var i det närmaste uträknad i fredags, men efter att 99 procent av rösterna räknats står han som valets store vinnare.

Men Netanyahu har ingen egen majoritet. Vågmästarrollen har nybildade partiet Kulano med folkligt populäre Moshe Kahlon. Han har sagt sig vilja ha finansministerposten i vilken koalitionsregering som helst. Blir han erbjuden den av Netanyahu tar han posten.

Men det finns en strimma av hopp som skulle kickstarta fredsprocessen och dramatiskt förändra framtida relationer mellan judar och muslimer.

Om inte Kulano med sina 10 mandat erbjuds finansministerposten eller tackar nej till att ingå i Likudkoalitionen, kan inte Netanyahu bilda regering. President Rivlin låter då uppdraget om regeringsbildning gå till Sionistiska unionen, som tillsammans med Kulano, Yesh Atid, Förenade arablistan och Meretz då får egen majoritet på 63 mandat i det israeliska parlamentet.

Här finns dock ett förmodligen oöverstigligt hinder. Moshe Kahlon har deklarerat att han inte kommer sitta i en regering med Förenade arablistan, som nu fick 13 mandat och är tredje största parti. Situationen påminner om Sverigedemokraternas vågmästarroll i svenska riksdagen. Även SD är tredje största parti.

Skillnaden jämfört med situationen i Sverige är att i Israel och Västasien skulle hela regionens befolkningar dramatiskt komma att påverkas. Sekulära israeler och araber skulle gemensamt ges möjlighet att kämpa för demokrati och fredlig samexistens. Hoten från en växande fundamentalism, oförsonlighet och misstänksamhet skulle på sikt kunna neutraliseras och regionen skulle bäras fram på en ny fredsvåg.

Förra gången sköts den bokstavligen i sank då premiärminister Yitzhak Rabin mödades av en ultraortodox jude 1995.

Nu kan ljuset släckas av Moshe Kahlon. När kommer i så fall hoppets låga åter att kunna flamma upp i regionen?