Islamismens fälla

Carl Bildt har hamnat i den. Henning Mankell och Mattias Gardell likaså och nu senast Svenska Hamnarbetarförbundet. Många andra har också gjort det. Till och med israeliska regeringar. Fast av andra orsaker.

Vad är då Islamism och hur undviker man att hamna i fällan?

Dessa frågor kring internationell politiks främsta problembarn ska jag försöka besvara med tre grundläggande slutsatser, baserade på islamismens påverkan i Israel-Palestina konflikten..

Vad är lämpligare än att börja med en av förgrundsfigurerna inom islamismen före statens Israels bildande, Stor-muftin i Jerusalem, Mohammed Amin al-Husseini som efter sitt möte med Nazi-tysklands ledare Adolf Hitler i Berlin 21 november 1941 citerade Hitler “Du (Mohammed Amin al-Husseini) kommer bli den man som kommer leda det arabiska folket och för tillfället kan jag inte föreställa mig vad som kommer hända västvärldens människor …..” (Dagboksanteckning, 6 Zul Qaada 1360, av Hejira).

SS ledaren Himmlers skrev senare i ett telegram till Mohammed Amin al-Husseini “National-socialistiska rörelsen i Stor-tyskland har, sedan dess början, inskrivet i dess flagga kampen mot världens Judendom. Därför har det med speciell sympati följt de frihetsälskande arabernas, speciellt i Palestina, kamp mot de judiska inkräktarna… och önskar framgångsrik jakt i er kamp tills den säkra slutliga segern” (2 november 1943).

Med slutmålet för ögonern hade katoliken Hitler inga problem att liera sig med islamisten al-Hussein. I vår tid sker också dylika “oheliga” allianser. 2006 besökte ledartrojkan för den ultra-ortodoxa judiska sekten Neturei Carta från Jerusalem, Irans president Ahmadinejad i Teheran och yttrade berömmande ord över att han kämpar mot den zionistiska fienden – Israel.

Det som förenar de båda, fast på helt olika bevekelsegrunder, är deras hat mot zionismen. För islamister och Neturei Cartas anhängare är zionister avfällingar från den rätta läran.

Zionism är emellertid den drivkraft att återvända till berget Zion i Jerusalem som miljoner judar spridda runt om i världen under närmare 2000 år bett och bönat om.

Ariern Hitler lierade sig alltså med arabiske semiten al-Hussein och judiska semiter från Neturei Carta lierar sig med ariern Ahmadinejad, som tycks vara uppfylld av religiöst vansinne och saknar varje spår av förnuft och besinning. Arier och semiter förenade i kamp, med den avgörande skillnad att Neturei Carta är anhängare av icke-våld, icke missionerande och att de menar att Israels existens hindrar Messias ankomst (Hur ska Messias kunna (åter)upprätta ett rike som redan finns?). Deras övertygelse går ut på att vänta in Messias, medan islamismen vill nå världsligt herravälde nu idag, genom massornas övertygelse och omvändelse till Islam.

Jag väljer att ta upp dessa ytterligheter av hat och misstro mot Israel, för att på något sätt kunna belysa Israelhatets komplexitet och jag uppmanar läsare med dylikt hat till självrannsakan. Sympatiserar du med de som förnekar judarnas rätt till en egen stat i det land de en gång tvingades ifrån (al-Hussein, Ahmadinejad och Neturei Karta) eller utifrån religiösa/politiska doktriner om att alla judar borde utrotas (al-Hussein och Hitler)?

Jag förstår om du ryggar inför frågorna. För bara drygt ett decennium sedan hade dessa frågor varit fullkomlig omöjliga att ställa, men tyvärr är det den nakna sanning som vi år 2010 har att konfrontera. Orsaken till detta är den polarisering som skett till följd av fundamentalisters framgång på bekosnad av visionära fredsaktivister på båda sidor, och att Israel svepts med i inhumana aktioner.

Israel har självklart rätt till sin egen 3000 åriga historia och att bo i det land de en gång fördrevs ifrån. Att Israel dessutom är en demokrati med bra fungerande civilt rättssystem och – till skillnad från arabländerna –  befriat från religiösa lagar, borde istället göra Israels kamp till allas vår kamp.

Min första slutsats är således att islamismen inte skyr några medel i kampen mot Israels existens och att det finns medlöpare som utnyttjar situationen utifrån annan agenda.

Förre spanske premiärministern José María Aznar hävdade häromdagen i en intervju i Times att “Israel är vår första försvarslinje” och att “överge Israel, vid denna tidpunkt av alla, illustrerar hur långt vi sjunkit och vi förefaller ha nått ödesdigert förfall” (Times 2010-06-17).

Vad menar han? Det är ju gazaborna som lever under omänskliga levnadsförhållande! De lever i förfall och vanära!

Absolut, men hur har det blivit så, och vad är det som Aznar ser som inte Bildt, Mankell, Gardell och Svenska Hamnarbetarförbundet upptäckt?

Låt oss rekapitulera. Gazaborna valde i demokratiska val Hamas 2006. I första hand som protest mot Fatahs korruption och i andra hand mot Israel. Året efter segrade Hamas i ett blodigt inbördeskrig i Gaza och rensade Gaza på Fatah anhängare. De som undslapp Hamas dödspatruller fick av israelerna tillstånd att ta sig till Västbanken.

Hamas intensifierade därefter raketbeskjutningen av södra Israel vilket föranledde israeliska armén att 2009 anfalla Gazaremsan i försök att stoppa beskjutningen. Styrkorna mötte obetydligt motstånd från Hamas soldater. Hamas ledare satt istället i trygga bunkrar bland annat under Israelbyggda! Shifa sjukhuset i staden Gaza, som de visste Israel aldrig skulle våga anfalla.

Listan på hur Hamas använder gazabor som mänskliga sköldar kan göras hur lång som helst och bekräftades bland annat av överste Richard Kemp, chef för brittiska styrkorna i Afganistan, som inför FNs Human Rights Council oktober 2009 hävdade “During Operation Cast Lead, the Israel army did more to safeguard the rights of civilians in a combat zone than any other army in the history of warfare. Israel did so while facing an enemy that deliberately positioned its military capability behind the human shield of the civilian population” (http://www.unwatch.org/site/apps/nlnet/content2.aspx?c=bdKKISNqEmG&b=1313923&ct=7536409). Dessutom har dokument hittats i Gaza som visar på hur Hamas under Gazakriget apterade sprängämnen i bostadshus för att “bättra på” israeliska arméns förstörelse (New York Times http://www.nytimes.com/2009/01/11/world/middleeast/11hamas.html).

Detta utnyttjande av människor för politiska mål är vidrigt och självklart fullkomligt oacceptabelt och hör inte hemma i en civiliserad värld. Men, och här kommer pudelns kärna, vi västerlänningar kan inte i vår vildaste fantasi tro att härskare cyniskt kan använda sitt eget folk som verktyg, i alla fall inte systematiskt under lång tid. Men, det är just vad som skett under mer än 60 år med de olika arabiska folkgrupper från Nord-Afrika och Mellerstaöstern som idag utgör den i huvudsak sunni-muslimska palestinska befolkningen i Gaza och på Västbanken. Ungefär 700.000 araber som flydde/tvingades bort från Israel 1948 och deras barn och barnbarn lever fortfarande idag som statslösa flyktingar i arabländernas palestinska flyktingläger medan de bortåt 700.000 judar som flydde/tvingades bort från arabländerna i Nord-Afrika och Mellerstaöstern tagits om hand av Israel.

Hamas och Hizbollah är båda islamistiska organisationer som inte skyr några medel i kampen att utradera Israel från kartan. I förlängningen är det dock inte enbart en fråga om Israel-Palestina konflikten. Israel är första försvarslinje i en global kamp mot Islamism.

Min andra slutsats är följaktligen att islamister använder palestinierna som verktyg och motarbetar deras mänskliga rättighet att få statstillhörighet i de arabiska länder de sedan 1948 befinner sig som flyktingar i. Islamister bryter därmed mot nästan samtliga artiklar i FNs konvention om de mänskliga rättigheterna från 1948 (artiklarna, 1, 2, 5 -23 och 25 – 30) och som ratificerades i Wien 1993. Islamister bryter också dagligen på punkt efter punkt mot fördraget genom att i palestinsk och arabisk media och i lärosätenas undervisningsmaterial uppvigla och sprida hat mot Israel och judar “Education should promote understanding, tolerance, peace and friendly relations between the nations and all racial or religious groups” (artikel 1: 33). Islamister har inte ens med Israel på Mellerstaösternkartor, som om Israel inte existerar.

Islamister använder palestinier som mänskliga sköldar mot angripande israeliska styrkor (publikt erkännandehttp://www.youtube.com/watch?v=g0wJXf2nt4Y). I bjärt kontrast mot denna hänsynslöshet varnar Israel – för att undvika eller minimera civila offer – genom flygblad, att angrepp kommer att ske mot specifika mål.

Vad säger egentligen Koranen om Israels rätt?

I Sura 5:21 inte bara erkänns Israels rätt till det heliga landet utan till och med krävs det av Guds folk att de ska gå in i (Kaanans land) “O mitt folk, gå in i det land som Gud har givit dig, och revoltera inte, för då förlorar du”.

Islamister hävdar även att allt land som en gång varit under Islam – och som förlorats – måste återtas. De hävdar också att en fred med fienden aldrig kan komma på fråga, bara möjligen ett tidsbegränsat vapenstillestånd “Hudna” på exempelvis 10 år.

I Koranen Sura 9:4 står däremot att “Om avgudadyrkarna undertecknar ett fredsavtal med dig, och inte bryter mot det, eller lierar sig tillsammans med andra mot dig, ska du uppfylla avtalet med dem tills avtalet går ut”.

Min tredje slutsats är följaktligen att islamister vantolkar Koranen i politiska syften.

När islamisternas medvetna vantolkning av Koranen och deras brott mot mänskliga rättigheter avslöjats och åtgärdats, kommer konflikten förmodligen kunna lösas ganska snabbt, eftersom det inte föreligger något utbrett folkligt intresse bland vare sig judar eller araber att befinna sig i krig med varandra.

Trots den rådande situationen vill 73% av befolkningen i Gaza och på Västbanken ha fredsförhandlingar med Israel, enligt norska Fafos senaste opinionsmätning publicerad juni 2010. Enligt en annan undersökning publicerad mars 2010 är 71% av israelerna och 57% av palestinierna för en tvåstatslösning, och att 24% av israelerna och 29% av palestinierna fortfarande tror att det är möjligt att leva tillsammans i en stat med lika rättigheter (JIPP)

Det är bara 14 år sedan Shimon Peres, uppbackad av stora delar av arabvärlden vid fredsmötet i Sharm el-Sheikh 1996, lovade att fortsätta Yitzhak Rabins arbete för fredlig samexistens, “Yesterday’s enemies are gathered here today as partners in the battle for a different tomorrow. The hunting grounds of cynics and skeptics are diminishing. There is news in the Middle East: It will be a new Middle East”.

Tyvärr missbedömde Peres cynikernas och skeptikernas styrka. Klädda i prästerskapens olika skrudar på båda sidor, uppviglar de än idag människor till hatiska utfall.

Ett konstruktivt fredsarbete förutsätter därför demaskering av de krafter som motarbetar fredlig samexistens. Bildt, Mankell, Gardell och Svenska Hamnarbetarförbundet försvårar genom sina uttalanden och aktioner detta arbete och ger istället mer syre till islamisternas krigseld, som alltid är bara en hårsmån från att störta regionen i öppet krig och kan leda till världskrig.

Inte bara världens ledare utan även vanliga världsmedborgare måste agera ansvarsfullt och genomtänkt och stödja de ledare som vill och kan bygga upp förtroende mellan människor, och inte förblindade av olika orsaker gå islamisters eller judisk ultra-ortodoxas ärenden i befängda idéer om att en religion är bättre än en annan.