Snart blir Arktis isfritt under sommaren!
NASA´s animering om Arktis minskade havsis 1985-2016.
Från NCEP Climate Forecast System version 2 (CFSV2) och CFS Reanalysis (CFSR)
“Den senaste tidens temperaturhöjning i atmosfären närmar sig RCP8.5 scenario [värsta tänkbara]”.*
Oroväckande ökning av koldioxid i atmosfären april 2017
Den röda cirkeln markerar plötsligt ökade mängder koldioxid i atmosfären över mätstation på Hawaii april 2017.
Temperaturen för 10.000 år sedan fram till nutid.
Under denna tid utvecklades människan och samhället. 2 graders lägre eller högre temperatur innebär katastrof. Den globala temperaturhöjningen låg i maj månad 2017 något över 1 grad.
Saving the world with carbon dioxide removal
2018.
Peter Wadhams is professor of ocean physics in the Department of Applied Mathematics and Theoretical Physics at the University of Cambridge, U.K.
CAMBRIDGE — Limiting global warming to 2 degrees Celsius above preindustrial levels, as the countries of the world committed themselves to do under the Paris climate accord, is impossible without removing carbon dioxide from the atmosphere. Even the Intergovernmental Panel on Climate Change, which set the Paris goals, concedes this. But the panel has neglected to suggest how to do it.
If we want to survive climate change, we must double down in research manpower and dollars to find and improve technology to remove carbon dioxide — or at least reduce its effects on the climate. We now emit 41 billion tons of carbon dioxide per year. The current level of carbon dioxide in the atmosphere is already high enough to bring about a warming of more than 2 degrees after it has worked its way through the climate system, so if we want to save the Paris accord, we must either reduce our emissions to zero, which is not yet possible, or combine a significant emissions reduction with the physical removal of about 20 billion tons of carbon dioxide from the atmosphere per year indefinitely.
As I outline in my book, “A Farewell to Ice,” this is because we have a carbon dioxide “stock-flow” problem: temperature rise is closely associated with the level of the gas in the atmosphere (the stock), but we are only able to control the rate at which new gas is emitted or removed (the flow). Carbon dioxide, unlike methane, persists in the atmosphere for hundreds of years, so even if we reduce our emission rate, the level of the gas will keep going up. At the moment, measurements show that this carbon level increase is exponential — it is accelerating.
Currently, the best way to save our future is to remove carbon dioxide through direct air capture, a process that involves pumping air through a system that removes carbon dioxide and either liquefies it and stores it or chemically turns it into a substance either inert or useful. Enterprising researchers have already developed systems that work by passing air through anion-exchange resins that contain hydroxide or carbonate groups that when dry, absorb carbon dioxide and release it when moist. The extracted carbon dioxide can then be compressed, stored in liquid form and deposited underground using carbon capture and storage technologies.
The challenge here is to bring the cost of this process to below $40 per ton of carbon removed, since this is the estimated cost to the planet of our emissions. At the moment, most methods cost more than $100 per ton, but there are dramatic developments which promise great improvement. Three companies have opened pilot plants — Global Thermostat (United States), Carbon Engineering (Canada) and Climeworks (Switzerland).
Climeworks is the trendsetter. After building a small plant which fed absorbed carbon dioxide into a greenhouse, they have opened a small-scale commercial plant in Iceland. This is aimed to remove 1,000 tons of carbon dioxide from the air per year and pump the carbon dioxide, with water, down into basalt rocks underground, using Iceland’s abundant geothermal power as a source of energy. Here the carbon dioxide is literally turned to stone — it mineralizes rapidly because of the type of rock and the pressure. The carbon dioxide, turned to stone, is out of the planet’s energy system for millions of years. This is an enormous breakthrough.
Even in Houston, the home of the oil industry, climate innovation is taking place. In October, using an approach called the Allam cycle, a company called NET Power opened a plant that burns natural gas to produce power, but it captures all the carbon dioxide produced because the carbon dioxide is itself the working fluid — a new concept. This is not carbon drawdown but is a totally renewable energy source based on a fossil fuel.
In theory, cooling air so as to liquefy its carbon dioxide content could also be used to remove it. This could involve setting up plants on high polar plateaus such as Antarctica or Greenland but has yet to be investigated.
A compelling criticism of carbon removal is that it discourages us from even trying to reduce our carbon dioxide emission levels and instead shifts our focus to unproven “emit now, remove later” strategies. It doesn’t help that the unfortunate reality is that as a global population, especially in the West, we are reluctant to give up the comforts and conveniences of a fossil fuel world. Climate change will not wait for us to become more enlightened.
Effective and impactful carbon dioxide removal operations will need to be in place by around 2020. To keep global temperature rise within acceptable limits, we’ll need to remove half the current human emissions, which means extracting about 20 billion tons of carbon dioxide each year, indefinitely. If we can manage this, we can save our society and our children’s futures. After all, if carbon dioxide is the chief cause of climate change, its removal would be our salvation.
This is an exciting time. The Iceland and Houston plants show us that man’s ingenuity, when turned loose on the problem of getting carbon dioxide out of the atmosphere, can achieve success and maybe save the world from the plight into which our misapplied technology of the past has cast us. We just need to spend more — a lot more — on helping this process along. If we don’t, then in 20 or 30 years, the world will be a different and much nastier place than it is now.
This was produced by The WorldPost, a partnership of the Berggruen Institute and The Washington Post.
https://www.washingtonpost.com/news/theworldpost/wp/2018/01/08/carbon-emissions/?noredirect=on&utm_term=.ccc1a24f3246
*******
Slutet eller en ny början?
Av Richard Conricus, publicerat 2017-05-10
Om någon om 70 år lyckas läsa detta innebär det att mänskligheten lyckades besinna sig och förenas i en aldrig tidigare skådad kamp för överlevnad mot naturens krafter. Naturens hämnd stod nämligen bokstavligen för dörren då klimatforskare i slutet av 2010-talet förstod att allt pekade käpprätt åt helvete. Fram tills 2015 hade jordens temperatur sedan industrialismens början ökat med 1°C, men de följande åren accelererade temperaturökningen och en veritabel humanitär och global katastrof kom allt närmare.
Det traumatiska uppvaknandet för en bredare allmänhet, och inte bara bland vetenskapsmän, började inför klimatkonferensen i Lima i december 2014 då för första gången en stor daglig tidning publicerade de omedelbara hot som väntade hela mänskligheten:
“Även med ett avtal för att stoppa nuvarande nivån på utsläpp av växthusgaser, varnar forskare, kommer världen att bli allt obehagligare. Utan ett avtal, säger de, kan världen så småningom bli obeboelig för människor” (New York Times 2014-11-30).
Under konferensen varnade Professor Stuart Scott:
“Vi har några mycket allvarliga informationer att dela med oss om den arktiska akuta metangasen … Vi står nu inför valet att välja mellan liv på jorden eller pengar” (Lima Cop20).
Den globala uppvärmningen som skett genom förbränning av fosila bränslen hade blottlagt ett ännu ofantligt mycket allvarligare omedelbart hot: Metangas! Gasen har en mer än 150 gånger större växhuspotential än koldioxid och en oerhört stor mängd höll på att frigöras till jordens atmosfären från Östra Sibiriska Arktiska Sockeln (Eastern Siberian Arctic Shelf – ESES).
Dr. Nathalia Shakova varnade för att mellan 100-1000 gigaton metangas fanns bundit i ESAS bara 50 meter under havsytan och att uppemot 50 gigaton var på väg att frigöras då Shakova presenterade sina forskningsrön.
Dr. Peter Wadhams, professor i oceanisk fysik menade att vår civilisation inte skulle klara av ett utsläpp på 50 gigaton av metangas:
“+4°C innebär slutet för vår civilisation … Det skulle innebära social och ekonomisk katastrof för vår planet … De stora [metangasutsläppen] skulle dessutom tidigarelägga katastrofen med [konservativt] räknat ungefär 20 år, det vill säga senast om 50-60 år” (Lima Cop20).
Forskare från Stockholm Universitet har sedan 2011 genomfört flera expeditioner till Östra Siberiska Arktiska Sockeln. Forskningschefen Professor Örjan Gustafsson rapporterade från SWERUS-C3 expedition 2014 att stora metan plymer stiger upp från havsbottnen i Laptev sjöns branta kontinentalsockel.
”SWERUS-C3** forskare har under tidigare expeditioner dokumenterat omfattande utsläpp av metan från undervattens permafrost system till atmosfären över East Siberian Arctic Shelf ”, skriver Örjan Gustafsson. Han fortsätter: ”– Det här är den första studien som visar, baserat på observationer i Arktis, att den abrupta klimatuppvärmning som skedde i slutet av förra istiden ledde till storskalig upptining och frigörelse av kol från permafrost, säger Örjan Gustafsson professor vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet, som har lett forskningsprojektet.
Kol som ligger infruset i permafrost runt Arktis kallas ibland för de ”sovande jättarna” i det globala kolkretsloppet. Om dessa frigörs av klimatuppvärmningen kan det leda till en påspädning av växthusgaserna koldioxid och metan i atmosfären vilket kommer ge en förstärkt klimatuppvärmning. Blir detta verklighet kommer det ge värre framtidsscenarior än de som FN:s klimatpanel har räknat med, vilket även är grunden för Parisfördraget.
– Den nya studien ger en fingervisning om vad vi kan vänta oss med den nu igångsatta klimatuppvärmningen. Studien gör det än mer akut att snabbt ställa om samhället till en fossilfri och uthållig ekonomi för att undvika de svåra konsekvenser som klimatförstörelsen för med sig, säger Örjan Gustafsson. … Det har nyligen dokumenterats att en tunga av relativt varmt Atlantvatten, med en kärna på ett djup av 200 till 600 m kan ha värmt upp områden under de senaste åren. Eftersom detta Atlantvatten, de sista resterna av Golfströmmen, breder ut sig österut längs den övre sluttningen av östsibiriska sockeln, hypoteserar vårt SWERUS-C3 program att denna uppvärmning kan leda till destabilisering av övre delen av metansockelns hydrater. Detta kan vara vad vi nu för första gången observerar” (SU).
En studie i tidskriften Science 2010 och en annan i Nature 2012 visade att metan faktiskt släpptes ut i atmosfären från över hälften av det enorma område som utgörs av östsibiriska kusthaven (ca 4 ggr Sveriges yta) … Stora osäkerheter kvarstod gällande hur stor del av detta mobiliserade gamla land-kol som bryts ned i havet (och därmed avgår till atmosfären som koldioxid, en förstärkning av växthuseffekten) gentemot hur mycket som begravs i havsbotten (och alltså inte leder till ökade halter av växthusgaser i atmosfären” (ibid).
** SWERUS-C3 is a multi-disciplinary program with base funding supported from by the Swedish Knut and Alice Wallenberg Foundation (KAW) aiming to investigate the linkages between Climate, Cryosphere (here: sea ice and coastal permafrost) and Carbon release from the sediment, with addition of greenhouse gases (GHG) to the atmosphere. SWERUS-C3 includes principal investigators from Stockholm University, University of Gothenburg, Pacific Oceanological Institute, P.P. Shirshov Institute of Oceanology, Russian Academy of Sciences (RAS), National Tomsk Research Polytechnic University, the International Arctic Research Center (IARC) at University of Alaska, Center for Coastal and Ocean Mapping at University of New Hampshire and Rice University.
Flera vetenskapsmän publicerade en peer reviewad rapport i “Biogeosciences” 2016-09-06:
”Vi visar att det redan idag finns CH4 [metangas] från djupa, gamla reservoarer som vandrar genom tinad permafrost från havsbotten … Det mycket grunda djupet i ESAS gör vägen kort för dessa bubblor att nå atmosfären. Havsisens stora nedgång i detta område kan dessutom öka utsläppen till atmosfären … temperaturökningen kommer att öka mikrobiell bildning och permafrost upptining som därmed ökar utsläppen av biogen CH4 från djupa undervattens permafrost områden. ESAS förväntas spela en allt viktigare roll för jordens framtida strålning” (”The origin of methane in the East Siberian Arctic Shelf unraveled with triple isotope analysis”, Biogeosciences, 2016-09-06.)
Havsisens smältning över ESAS började som ett resultat av den globala koldioxid (CO2) höjningen vilket i sin tur resulterade i en aldrig tidigare skådad snabb temperaturhöjning framför allt i arktisregionen. Följande grafikserie visar utvecklingen från 2006 till 2016 i norra Sibiriens tundra region. Blått indikerar kyla och rött värme (grafik från NOAA).
I juli 2016 citerade Daily Mail ryska forskare som upptäckt att massiva hål på ön Belvy i Kara havet släpper ut metangas 200 gånger mer än normalt och 20 gånger mer koldioxid än normalt. Dr Sokolov från Urals Department, Russian Academy of Sciences, sa att han såg dessa fenomen (bild nedan) först under en expedition 2015 i Sibirien.
“Jag har arbetat i Yamal under tjugo år – några av mina kollegor har arbetat här ännu längre – och det är första gången jag någonsin har sett något som detta”
Söder om Belvy Island, finns ett annat fenomen som observeras noggrant av forskare; det plötsliga bildandet av kratrar, som skapas av utbrott eller explosioner av metangas, som smält under ytan.
Yamal kratrar, vissa små medan andra stora (bild), skapar naturgasfylla hålrum i is pucklar, som så småningom utlöser metangas explosioner, enligt Professor Vasilij Bogoyavlensky, Moskvas Oil and Gas Research Institute.
Med ökad issmältning kom också ökade vattenmängder i atmosfären som i sig var en faktor för ökad växthuseffekt, men som även skapade våldsammare stormar och ökad nederbörd. Ökad issmältning berodde också på att uppvärmningen av Arktis var 2-3 gånger större är övriga områden på jorden beroende på att det vita reflekterande istäcket försvann och solens strålning istället magasinerades i havet och gav upphov till ökad avsmältning av havsisen.
Engelska dagstidningen The Guardian beskrev situationen 2016-12-12 “Den snabba ökningen av metanutsläpp de senaste 10 åren överraskar forskarna” och fortsatte:
“[under 100 år] värmer metan planeten 28 gånger mer än motsvarande CO2. Författarna till 2016 Global Metan Budget rapporten konstaterar att under de första åren av detta århundrade, ökade koncentrationen av metan med endast ca 0.5ppb (parts per billion) per år, jämfört med 10ppb under 2014 och 2015.”
En annan avgörande faktor var förändringen av jetströmmen. Den globala uppvärmningen innebar att jetströmmen försvagades och blev långsammare, vilket ledde till att kall luft från nordpolen kunde nå betydligt sydligare breddgrader än tidigare (bild nedan). Detta ledde till de mycket kalla och snörika vintrarna i USA 2015 och 2016. 2017 blev däremot nästan snöfri i både New York och Chicago beroende på att den förändrade jetströmmen möjliggjorde för varmare luft att strömma upp söderifrån. Den långsammare jetströmmen gav också som resultat att väderskiftningarna varade över längre tid, sa Dr. Jennifer Francis under Weather and Climate Summit 2016-01-21. I Europa noterades under april men speciellt under maj månad 2017 hur kall polarvind till följd av den förändrade jetströmmen svepte ner över kontinenten. Ian Engblom, meteorolog, sa att orsaken till kylan är uthålliga polarvindar från Arktis som söker sig söderut, drar in över Skandinavien och fortsätter ner hela vägen mot Frankrike och fortsatte:
I Europa noterades under april men speciellt under maj månad 2017 hur kall polarvind till följd av den förändrade jetströmmen svepte ner över kontinenten. Ian Engblom, meteorolog, sa att orsaken till kylan är uthålliga polarvindar från Arktis som söker sig söderut, drar in över Skandinavien och fortsätter ner hela vägen mot Frankrikeoch fortsatte:
“ Det är en nästan rak nordlig vind med polarluft som sveper in. Det är en rejäl dos med kalluft som fortsätter strömma söderut” (AB).
Men ovissheten var stor om när det riktigt hemska skulle börja märkas. Professor Emeritus John E. Walsh*, University of Illinois, hävdade 2017 att världen tycktes ha övergett målet om att stanna vid +2 graders temperaturhöjning och forskare koncentrerade sig istället på ett scenario de kallade RCP 8.5 (grafik nedan), vilket var ett mått på hur många extra watt per m² som nådde jordytan på grund av mänsklig påverkan och naturens koldioxid och metangasutsläpp (Keeling lecture 2017-04-24).
Situationen 2017
- Aldrig tidigare i jordens historia hade den globala temperaturhöjningen varit så hög och snabb.
- Värmerekord slogs på löpande band. 2016 blev det varmaste året sedan mätningar startade.
- Koldioxidhalten var 410 ppm (parts per million) och utgjorde på kort sikt ett mindre hot än metangas.
- Metangas från tinande permafrost områden ökade uppvärmningen exponentiellt. Temperaturökningen i Arktis var 2-3 gånger högre än på andra platser på jorden.
- Metangas i atmosfären var 1840 ppb 2016. Mer än 10 gånger över resultaten före 2014, då metangasen bara steg med ungefär 0.5 ppb/år. Före industrialismen låg siffran på 700 ppb (parts per miljard).
- 2362 ppm av metangas noterades över Arktis 2014.
- Den senaste tidens ökning av metangas i atmosfären närmar sig RCP8.5 scenario.
- 50 gigatons utsläpp av metangas i atmosfären från ESAS skulle kunna innebära att dagens nivå på 400 ppm ökar till 800-1000 ppm, något som civilisationen inte kan överleva.
- ESAS är den största kontinentalsockeln på jorden.
- Arktisk havsis kan vara borta redan i september 2017 (Piomas).
- Metangasens livslängd i atmosfären är 9±2 years, vilket kan verka förmildrande på klimatet, bara mänskligheten överlever den kritiska perioden.
- Metan i kontakt med syre omvandlas till koldioxid och vatten.
- Havsnivån var 0.85 cm högre än 1993.
Mänskligheten hade enligt Professor Peter Wadhams som mest 60 år på sig för att säkra fortsatt existens. Andra menade att tidsrymden var betydligt kortare beroende på att processen redan var igång eftersom växthusgaserna redan var frisläppta.
*******
Den här artikeln har jag bävat för att skriva. Jag vill inte skrämma upp någon men faktum är att mänskligheten står inför en ohygglig katastrof och om vi vill fortsätta leva och omges av livgivande natur måste vi ändra vårt levnadsätt. Vi måste leva med respekt för naturen, för det är naturen som är våra herrar och inte tvärtom. Detta varnade som kanske någon av er har läst om i min bok “EVOLUTIONARY ideas – A short story about why, when and how humans (by all accounts) took the wrong path and almost killed the planet”, översteprästinnan Encheduana redan för 4300 år sedan. Hennes ord har alltsedan dess visat sig vara så rätt så.
Kuvandet av kvinnan, patriarkatets intåg, monoteismen och andra religiösa ideologier som betraktar kvinnan framför allt som en avelsmaskin, är den signifikativt största orsak till att mänskligheten och vår planet står inför den ultima katastrofen. Under Väder och Klimat konferensen i Colorado, USA, 2017, hävdade Dr. Jim White, från University of Colorado vikten av att ge kvinnor makt:
”Kvinnor föder fler barn på grund av trosbaserade frågor … Då kvinnor får makt, går nativitet ner, det är statistiskt bevisat”.
Planeten Jorden har helt enkelt för stor population och framför allt för många giriga människor. Genom att ge kvinnan tillbaka den makt hon hade tills för 4300 år sedan kommer färre barn att födas, för kvinnor i beslutande positioner föder färre barn, och med kvinnlig och manligt i harmoni kan vi rädda jorden för kommande generationer.
Med enorm satsning på solenergi, vindkraft, solenergidriven biltrafik och koldioxidextrahering från atmosfären kan vi få bort mycket av de koldioxidutsläpp människan är skuld till. Detta skulle tillsammans med banbrytande energireducerande tekniska landvinningar inom flyg, sjöfart och industri vända jordens katastrofala globala uppvärmning till att istället möjliggöra återfrysning av polerna, genom kraftigt reducerade koldioxidutsläpp och stoppa det arktiska metangasutsläppet.
Människan har visat att vi kan enas, som i Rosetta projektet, då vetenskapsmän från 21 länder samarbetade för att göra det på papperet omöjliga. Den lyckade landsättningen av Philae sonden 12 november 2014 på en komet 500 miljoner kilometer från Jordenvar en enastående bedrift för mänskligheten (bild). Men under de tio år som rymdsonden var på väg mördades miljoner människor av vidskepligt förblindade människor som i religioners/ideologiers namn dödade/dödar oliktänkande.
Vår civilisation och planeten jordens framtid kräver att vi koncentrerar oss på att tillsammans lösa problem och därför måste vidskepliga föreställnigar förpassas till historiens skräphylla där de ska beskådas som varnande exempel på hur farligt det är när sagor tränger undan förnuft.
