Barbariets koder

Då våldet från barbariets epi-center i Syrien och Irak sprider sig över världen och skördar ofantliga mängder offer och enormt lidande, vittnar det om att barbariet inte är knutit till vare sig landsgränser eller befolkningar. Vad är då den gemensamma nämnaren för de senaste fruktansvärda terroristattackerna i Nice och Orlando?

I Nice mördade en person med rötterna i Tunisien 84 personer under självständighetsfirandet 14 juli. I Orlando mördade en person med rötterna i Afganistan 49 människor 12 juni. Båda byggde sin identitet på starkt kulturellt arv och identifiering med muslimsk extremism. Båda massakerna är eko av gångna tiders stam- och klantänkande, och kampen mellan konstituerad islam och icke-muslimer. Först genom att belysa dessa koder kan sambandet mellan Daesh (IS), islamism och jihadism och mördarnas barbari förstås.

Redan för 100 år sedan skrev David Fromkin i sin bok A Peace to End All Peace, att det tog 14 århundraden för Europa att nå stabilitet efter Romarrikets fall och varnade för att det post-Ottomanska riket inte skulle kunna byggas på en dag. Totalt okänsliga för lokala förhållanden och etniska gruppers lokalisering, godkände en egensinnig engelsk regering och en frånvarande fransk regering det så kallade Sykes-Picot avtalet från 1916, då Mellanöstern delades upp i engelska respektive franska intresseområden. Inget av nuvarande Mellanösterns länder hade ännu skapats. Dåtidens demografiska statistik visade istället på hur uråldrig stam- och klantillhörighet dragit gränser mellan befolkningsgrupper. Illustrationen intill är en deskriptiv karta över faktiska sociala, kulturella och etniska förhållanden under början av 1900-talet. Insprängt finns även det moderna Israel´s gränser och Sykes-Picot uppdelning. Det är rimligt antaga att om uppdelningen skett enligt etniska “gränser” skulle konflikthärdarna i Mellanöstern kraftigt ha kunnat reducerats.

Till skillnad från staters organisation, som är centraliserad och med politisk hierarki, bygger den arabiska stamkonstitutionen på regional organisation och decentraliserad själv-hjälp. Den nomadiserade familjestrukturen baserades på många barn och boskap. Många barn innebar att mer arbete kunde utföras, vilket möjliggjorde mer boskap som kunde födas upp vilket gav högre välstånd och lokalt inflytande. Förhållande mellan familjer baserades på ett mönster av ömsesidigt erkännande av den fysiska styrkans maktkonstitution. Stora familjer med många stridande män erövrade närliggande familjers boskap och domäner. Klaner formades, som resulterade i allt större stammar, som i sin tur konfronterade andra stammar. Regionalt styrda enklaver under åldermän upprätthöll sinsemellan maktbalans men enades om de utsattes för hot från andra regioner. Strukturen kan möjligen visualiseras med hjälp av den ryska dockan “Babushka”. Självständiga mindre enheter bildade en större enhet, som ingick i en ännu större enhet o.s.v.

Denna struktur utnyttjade Muhammed då han lyckades ena de många stammarna i en gemensam front genom introduktion av idéen om muslimer mot alla andra. Konceptet blev med Muhammeds introduktion av en högre makts krav på underkastelse (Islam betyder underkastelse) ett fenomenalt framgångsrecept. Attacker mot otrogna blev religiöst sanktionerade och dessutom ett krav. Muhammed introducerade också konceptet av strid mellan “dar al-Islam”, islams land med fred och “dar al-harb”, de otrognas land med konflikt. Lägg därtill ett krigstrött Europa med Bysantinska riket i upplösning efter den fruktansvärda pestepidemien Justinian som utbröt år 541 i Konstantinopel. Den ledde till att omkring 30–50 miljoner människor dog, vilket radikalt decimerade de arméer som skulle möta de muslimska invasionsstyrkor som till största del klarat sig undan böldpesten genom isolering.

Innebörden av jihad började spridas och blev i islams tidiga teologiska debatt liktydigt med heligt krig mot alla otrogna. Byzantinska riket föll, följt av det persiska riket och under 500 år stred muslimer mot det väldiga Indien, som enligt den belgiske orientalisten och indologen Koenraad Elst innebar att närmare 80 miljoner hinduer mördades.

Utifrån detta perspektiv är det möjligt att bättre förstå bakgrunden till Daesh och enskilda muslimers fruktansvärda barbari. Men enligt professorn i islamsk lag vid Qatars Universitet, Abd Al-Hamid Al-Ansari, lever de i det förgångna “Det finns en miljard muslimer i världen och 50 muslimska stater som ska se till medborgarnas säkerhet. Så fungerar det i den sekulära västvärlden. Inte frodas det terrorism där. Terrorism börjar med att så hat… Då det hävdas att den andre inte har rätt att leva, att den andre är otrogen, att den andre är en fiende som vill attackera, att den andre är sekulär, vill förändra vår identitet, vill invadera vår värld och få våra kvinnor att leva västerländskt och lägger snaror för islam.” (Rotana TV 2016-06-03).

Al-Ansari fortsätter “Det sekulära västerlandet förstår inte att det kan finnas religiösa och spirituella orsaker till att människor blir självmordsbombare. De tror felaktigt att det beror på ekonomiska orsaker… I själva verket är det en ideologisk mix som planterats och tar över själen… De [extremisterna] framställer alltid oss som måltavlor, som om det finns fiender alltid beredda att anfalla oss. Denna retorik om att nationen ständigt är under attack föder hat. På detta sätt planteras hat i det lilla barnets själ, vilket leder till extremism. Vi måste släppa vår kulturella förnekelse … och inse att vi inte förstått hur vi ska uppfostra och utbilda våra barn. Vi måste eliminera från våra läroplaner, moskéer och media hat, extremism och benämningen otrogen (takfir) och bli som andra länder. Varför är de så duktiga och varför är det våra barn som hänger sig åt förstörelse istället för skapande?”, frågar Al-Ansari.

Richard Conricus

Utdrag ur min kommande bok om religioners förtryckarregimer som historiskt och i nutid våldför sig på människans evolutionära arv.