År 2017 börjar med stor ovisshet

Tysklands förbundskansler Angela Merkel sa i sitt nyårstal 2016 att islamistisk terrorism är det största hotet mot Tyskland: – När vi fortsätter att leva våra liv och gå till arbetet, så säger vi till terroristerna: Ni är mördare fulla av hat, men ni kommer aldrig att bestämma hur vi ska leva eller hur vi vill leva. Vi är fria, medkännande och öppna, säger hon.

Merkel uppmanar till mobilisering kring våra vedertagna samhällskoder och värderingar. Men mördarna finns runt om oss. Hur ska vi identifiera och neutralisera dem? Måste vi inte ha hjälp av andra muslimer som solidariskt med oss kämpar för vårt öppna samhälle och avslöjar mördarna? Hur ska vi kunna samexistera om dekreten om bara en sanning tillåts råda? Men då vi får hjälp av andra muslimer, försätter vi dem samtidigt i prekär situation. Islam´s uråldriga kanon har ännu inte tillåtit reformering och de är därför utsatta för bokstavstrogen tolkning av koranen som bestraffar varje avvikelse, oavsett sunni eller shia trostillhörighet. När kommer islamsk motsvarighet till judisk och kristen reformation?

Är västvärlden, som svar på islamistisk terror, kanske på väg att ignorera hävdvunna insikter om förståelse, tolerans, medmänsklighet, försoning och respekt? Står vi i själva verket inför en ny epok av manlig könsmakt där fysisk styrka kommer ersätta vett och sans? Är vi på väg att ersätta samförståndslösningar med populistiska illusioner eller än värre, härskardekret?

Anförda av auktoritära regimer som i iver att förgöra islamistisk terror och på köpet allt annat motstånd, har Assad regimen utan repressalier från västvärlden använt nervgas mot den egna befolkningen. 11 miljoner syrier är på flykt. Omkring 500.000 syrier har dödats. Även 500.000 irakier har sedan 2003 dödats i den pågående konflikten i Irak mellan sunni, shia och olika terrorganisationer. Kriget i Jemen mellan Saudiarabien ledda koalitionen och Iran stödda Houthi milisen har enligt FN hittills dödat över 10.000.

Västvärldens mäktigaste länder har förlorat mark mot totalitära förtryckarregimers fasansfulla övergrepp i Syrien, Irak och Jemen. Assad regimen understödda av Putins Ryssland och mullornas Iran har kraftfullt och skoningslöst slagit ner allt motstånd från paletten av motståndsgrupper i Syrien. Just denna palett har visat sig vara västvärldens akilleshäl. Oförmögna att förstå rebellgruppernas bakomliggande klan- och stamlojaliteter, som inte sällan lett till oheliga allianser, har västvärldens demokratier på grund av otillräcklig insikt fallit undan för Mellerstaösterns ideologiska signum. Västvärldens öppna, demokratiska och humanistiska samhällsbygge står mot en sluten, teokratisk och selektivt humanistisk världsuppfattning, där enbart en sanning tillåts råda. Villrådighet om att hur bemöta de slutna samhällenas hot grundas på att västvärlden är i konflikt med stora delar av världen, som styrs av motsatsen till öppenhet.

Västvärlden har, för att låna 1700-tals filosofen Immanuel Kants beskrivning, gått från omognad till mognad. En process som även post-strukturalisten Michael Foucault instämde i. Men är mognaden bara en bräcklig version av det goda samhället? Bemäktar vi inte att värna det öppna samhället samtidigt som vi kraftfullt kämpar för våra hävdvunna ideal mot de omogna samhällenas hot?

Visst gör vi det. När vi begrundar vår frihet som övriga världen så innerligt gärna skulle vilja leva under, förstår vi hur gynnade vi är och att inget är värt mer att försvara än vårt demokratiska och humanistiska samhälle. Låt våra ideal neutralisera hat, uppvigling och vidskepliga tokigheter. Stå upp för vårt sekulära samhälle! Låt inte andras intolerans ta död på vår tolerans!

Richard Conricus